Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portugal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Portugal
488
En verkligt duglig regent fick P.
först 1667 i P e t e r 11 (f. 1648, d.
1706), som sökte föra en
konsekvent fredspolitik och höja P:s
välstånd. P. indrogs emellertid
1701 i Spanska tronföljdskriget
(se d. o.) och avslöt 1703
”Me-thuenfördraget” (se d. o.),
varigenom ett sedan länge märkbart
ekonomiskt och politiskt beroende
av England starkt befästes. Under
J o s e f I (f. 1715, d. 1777, konung
1750) inföll en reformperiod i den
upplysta despotismens anda under
ledning av ministern Pombal (se
d. o.). En ödeläggande jordbävning
i Lissabon 1755 medförde dock ett
avbräck i framåtskridandet. Det
med största hänsynslöshet
bedrivna reformarbetet uppväckte stark
ovilja, och under Josefs dotter
Maria I (f. 1734, d. 1816)
inträdde en reaktion, som medförde
de flesta reformåtgärdernas
upphävande. 1793 indrogs P. i
koalitionskriget mot franska
republiken. Det besattes 1807 av en
fransk armé under- Junot, varvid
konungafamiljen flydde till
Brasilien. F. å. utbröt emellertid en
resning mot det franska väldet,
och sedan en engelsk hjälpkår
under Wellesley i grund slagit Junot
vid Vimeiro nödgades denne s. å.
utrymma P., som Soult och
Mas-séna förgäves sökte återta 1811.
Johan VI (f. 1767, d. 1826,
regent sedan 1792), kvarstannade
likväl i Brasilien, medan P.
styrdes av en konservativ
interims-regering. Ett liberalt parti, fylkat
kring kronprinsen dom Pedro,
växte sig emellertid starkt och
införde 1820 genom en revolutionär
kupp en konstitutionell
författning. Brasilien frigjorde sig 1822
som kejsardöme under dom Pedro
(Peter I), och enl. ett fördrag
1825 skulle länderna aldrig
återförenas, varför dom Pedro avstod
tronföljden i P. till sin sjuåriga
dotter Maria da Gloria
(1826—53). Samtidigt erhöll P.
en ny, frisinnad författning (den
s. k. carta de lei). Regent blev
Johans yngre son, den
ultrareak-tionäre d o m M i g u e 1, som 1823
stått i spetsen för en
militärrevolt, riktad mot 1820 års
författning. 1828 avskaffade han den
nya författningen, lät utropa sig
till konung och förde under
flera år ett absolutistiskt
skräckregemente, som hårt drabbade
liberalerna. 1831 återvände
emellertid Peter till P. för att
bistå sin dotter och lyckades efter
långa strider besegra Miguel, som
1834 tvangs att abdikera. Peter
övertog regeringen och återställde
författningen. Efter hans död s. å.
tillträdde Maria själv regeringen.
Häftiga författningsstrider fyllde
den följande tiden. Maria
förmälde sig 1836 med en prins av
Sach-sen-Koburg och Gotha. Med deras
son Peter V (f. 1837, d. 1861)
uppsteg huset
Braganga-Koburg (1853—1910) på tronen.
Såväl under honom som L u d
-vig I (f. 1838, d. 1889) fortsatte
partistriderna mellan
konservativa och liberala, numera under
partinamnen regenerados och
pro-gressistos. Dessa företrädde även
olika uppfattningar av
kolonialpolitiken, vilken ledde till
upprepade tvister med främmande
makter, särskilt England. Cortes
fordrade framför allt en
kraftfullare politik i Afrika. Under Karl
I (1889—1908) förvärrades den
permanenta oron genom
uppkomsten av ett republikanskt parti. De
usla finanserna framkallade 1892
statsbankrutt, och ministärerna
växlade hastigt. 1906 tog Karl till
konseljpresident den autokratiskt
sinnade Franco (se d. o.), som i
strid mot författningen f. å. erhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
