Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pro sensu communi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
Pro sensu communi—Prostitution
638
skärelse fullständigt övergingo
till judendomen. Jämte dessa
slöto sig till synagogan, också ofta
sådana, som ”iruntade Gud”
(Apg. 13: 1G etc.), d. v. s. delade
judendomens gudstro men av
lagens stadgar blott iakttogo
vissa, vanl. sabbatsbudet och en
del spislagar; dessa kallades dock
aldrig P. och ha ingenting att göra
med den mycket sena rabbinska
term, som översatts med ”portens
P.” och som blott betecknade de
bland judarna boende
främlingarna, för vilka f. ö. de s. k.
noaki-tiska buden (se N o a) ansågos
gälla. — I överiord bet. användes
P. i allm. om person, som omf
t-tar en annan åsikt (religiös,
politisk etc.) än den han tidigare
be-känt sig till.
Pro se’nsu communi (lat.,
”för sunda förnuftet”), se
Kellgren sp. 726.
Prose’rpina, se P e r s e f o n e.
Pro’sit, lat., ”må det gagna”,
artighetsfras, då någon nyser;
har sitt ursprung i de vidskepliga
föreställningar, som fordom
förknippades med nysandet.
Proskribe’ra (lat.
proscri’-bere), bannlysa, förklara biltog,
en i Rom av Sulla 82 f. Kr.
införd metod att komma politiska
motståndare till livs genom att
utlova belöning för deras dödande
och konfiskera deras egendom. ■—
Subst.: p r o s k r i p t i o’ n.
Pro’sna, vänsterbiflod till
Warthe i v. Polen. 180 km.
Prosodi’k, prosodi’ (grek,
pro-sødi’a, av pr os, till, och ode’,
sång), den del av fonologin (se d.
o.), som behandlar språkljudens
sonoritet, kvantitet, intensitet och
tonalitet.
Prospe’kt (lat. prospe’ctus),
utsikt, anblick; i äldre
konstterminologi liktydigt med vy;
benämning på flera gator i
Lenin
grad; benämning på orgelns fasad
med i denna ställda pipor; tryckt
anmälan om planen iör en
tilläm-nad bok 1. tidskrift, för
skolkur-ser, affärsföretag e. d.
Prost (av mlat. propo’situs,
föreståndare) var i den
medeltida kyrkan beteckning för
åtskilliga ämbetsinnehavare,
framför allt från 817 (jfr
Domkapitel sp. 439) för främste
mannen i ett dom-1.
kollegiatkapi-tel (vid domkyrkor ofta identisk
med ärkedjäknen). I den nutida
katolska kyrkan är detta ämbete
flerstädes försvunnet. 1 Sveriges
och Finlands lutherska kyrkor har
det bibehållits under titeln
domprost (till namnet även vid
Roskilde domkyrka i Danmark
och numera också, i st. f. det äldre
stiftsprost, i Norges
stiftsstäder). Prosttiteln fortlever i
Norden även i benämningen på
styresmännen över stiftens
underavdelningar, i Sverige officiellt
kallade kontraktsprostar.
Någon gång, numera dock sällan,
förlänas prosttiteln även ss. ren
hederstitel åt förtjänta
kyrkoherdar (”P. över egen församling”).
Prosta’ta (lat., av prosta’re,
skjuta fram), körtel, tillhörande
könsorganen (se d. o. sp. 75). —
Prostatahypertrofi’,
ansvällning av P. hos äldre,
varigenom urinkastningen försvåras.
Behandling operativ.
Prostitue’ra (lat.
prostitu’e-re), utbjuda, salubjuda (jfr
Prostitution); offentligen
prisge, blottställa, vanhelga. ■—
Prostitue’rad, se
Prostitution.
Prostitutio’n (jfr
Prostituera), den samhällsföreteelse,
att en person (vanl. kvinna)
helt 1. delvis lever av inkomster,
förvärvade genom vanemässiga,
tillfälliga könsförbindelser med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
