Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pteridophyta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
Publicistklubben—Puckel
692
Criacomo Puccini.
väsendet. — Publicite’ t,
tid-ningsmannaverksamhet, tidnings-väsen; offentlighet.
Publicistklubben, en i Sthlm
1874 bildad sammanslutning, som
från att till en början ha utgjorts
endast av Stockholmspressens
medarbetare så småningom
utvecklats till en hela svenska
tidningspressen omfattande
organisation med sex kretsföreningar
utanför Sthlm. P. behandlar
frågor av intresse för pressen och
pressmännen, vakar över pressens
självständighet m. m.
Publicite’t, se Publicera.
Publi’k (lat. pu’blicus). 1.
Offentlig, allmän. — 2. P., p u’b 1
i-kum, läse-, åhörar-, åskådarkrets.
Publika ner (lat. publica’ni, av
pu’blicum, det offentliga;
statsinkomst), i Romerska riket
personer, vanl. av riddarståndet, som
förpaktade statsinkomsterna 1. på
entreprenad åtogo sig
statsarbe-ten. Deras agenter och
uppbörds-män, även kallade P., gjorde sig
ofta förhatliga genom
utpressningar och orättmätiga pålagor.
Publikation (jfr
Publicera), offentliggörande; utgivande
av en skrift; den utgivna skriften.
Om P. av lagar och förordningar
se Kungörelse.
Publik internationell rätt, se
Folkrätt.
p. u. c., förk. för post urbem
conditam.
Puccini [pottji’-], Giacomo,
f. 1858, d. 1924, italiensk
tonsättare. P., vilken med anslutning
till den av Mascagni (se d. o.)
införda lyriskt-veristiska
riktningen inom operan skapade en
av melodisk rikedom och livligt
sinne för dramatiska effekter
kännetecknad stil, hör till
samtidens främsta dramatiska
tonsättare. Av hans produktion
märkas särskilt följande verk (alla
uppförda i Sthlm) : Bohème
(1896), Tosca (1900), Madame
Butterfly (1904) och de tre
enaktarna Manteln, Syster
Ange-lica och Gianni Schicchi (1919).
Puchstein [poThsjtajn], Otto,
f. 1856, d. 1911, tysk klassisk
arkeolog, 1896 prof, i Freiburg
och 1905 i Berlin, utgav bl. a.
tills, med Koldewey, Die
griechi-schen Tempel in Unteritalien und
Sizilien (2 bd, 1899) samt var
initiativtagare till och ledare för
utgrävningen av Boghazköi i
Mindre Asien.
Puck [eng. utt. pakk] (eng.,
besläktat med Puke, se d. o.),
figur i den engelska folktron,
närmast ett slags gårdsvätte 1.
tomte, ett godlynt men nyckfullt
väsen, som ömsom gör ofog,
ömsom nytta i huset. I Shaksperes
Midsommarnattsdrömmen har
han därjämte karaktären av ett
skälmskt naturväsen.
Puck, en i Sthlm 1901—16
utgiven skämttidning, grundad och
till 1909 ledd av H. Vallentin.
Puckel. Med. P.,
puckel-r y g g, ryggpuckel, den mera
spetsvinkliga utbuktningen av
ryggen bakåt, orsakad av defor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
