Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pyron ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
747
Pyroteknik—Pyskran
748
Pyroteknik (av grek, pyr, eld,
och. te’kne, konst), se
Fyrverkeri. — Pyrote’kniker,
fyrverkare.
Pyroxe’n, en grupp mineral,
som karaktäriseras av en mer 1.
mindre god klyvbarhet efter ett
prisma med ung. 92° % vinkel.
De r o’ m b i s k a P. äro enstatit,
bronzit och hypersten, isomorfa
blandningar av MgSiO3 och
FeSiO3, av vilka enstatit är
fattigast, hypersten rikast pä järn.
— De monokli’na P. kunna
indelas i alkalifattiga och
alkali-rika. De alkalifattiga åter indelas
i aluminiumfria och
aluminium-haltiga. De aluminiumfria
utgöras av wollastonit, CaSiO3,
diop-sid, CaMgSi2O6, hedenbergit,
FeMgSi2O3 och blandningar
mellan diopsid och hedenbergit
(dial-lag, kokkolit, salit). De
alumi-niumhaltiga sammanfattas under
namnet augit och utgöra
blandningar mellan Ca(MgFe) Si2O8 och
(MgFe) Al2SiO8. De alkalirika
utgöras av egirin och akmit,
NaFe-Si2O6, spodumen, LiAlSi2O8, jadeit,
NaAlSi2O8. — Av trikli’na P.
är endast rhodonit, MnSiO3, av
någon större betydelse. — P. äro
bland mineralrikets vanligaste
mineral. De rombiska P.
förekomma i basiska bergarter (gabbror,
dioriter och motsvarande
gäng-och ytbergarter samt i peridotiter
och pyroxeniter), wollastoniten i
kalkstenar intill
eruptivbergarts-kontakter, diopsid-hedenbergitse-riens mineral jämväl i de
skarnmassor, som åtfölja de
mellansvenska skarnmalmerna, samt i
basiska eruptivbergarter.
Augi-terna uppträda i ett stort antal
eruptivbergarter, egirin och
akmit i alkalirika eruptivbergarter,
spodumen i pegmatit, jadeit i
metamorfiska bergarter, rhodonit
i olika manganförekomster.
Pyroxeni’t, bergart, bestående
huvudsaki. av pyroxen. I
underordnade mängder ingå olivin,
hornblände, magnetit, spinell,
plagioklas.
Py’rra, se Deukalion.
Py’rrhus, lat, form för Pyrros.
Pyrri’kke, se D a n s sp. 72.
PyrroT, CH — CH
II II
CH CH, förekommer
XII
bl. a. i stenkolstjära, där den
bildas ur mera komplicerade
kvävehaltiga föreningar. P. är en vätska
med en lukt, som påminner om
kloroform. Kokpunkt 131°. P. har
svagt negativ karaktär, varför
vätet i NH-gruppen kan utbytas
mot kalium.
Py’rron från Elis, f. omkr. 356,
d. 275 f. Kr., grekisk filosof,
grundare av en skeptisk skola (se
Skepsis).
Py’rros, d. 272 f. Kr., konung
av Epirus. P. ingrep i
diadoker-nas strider och gick 280 över till
Italien i avsikt att upprätta en
västgrekisk stormakt. Han
segrade vid Heraklea 280 och f. å.,
ehuru med stora förluster, vid
Ausculum i Apulien (varvid P.
skall ha utropat: ”en sådan
seger till och jag är förlorad!”;
därav uttrycket
Pyrrosse-g e r, en alltför dyrköpt seger).
Han besatte därefter Sicilien men
uppgav sina erövringar efter
nederlaget vid nuv. Benevento 275.
Jfr Grekland sp. 1537.
Pyrsch, pyrschjakt (ty.
Pirsch), se J a k t sp. 28.
Py’rus, se Äppleträd och
Päronträd.
Pyskran, kikkran å
förbränningsmotorer, medelst vilken
cylinderkammaren kan sättas i
förbindelse med fria luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
