Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1013
Renässansen
1014
hög- och senrenässans —,
samt för den allmänna
kulturströmning, som sätter sin prägel
på denna period. Om denna
kulturströmnings väsen, uppkomst
och förutsättningar ha länge förts
omfattande diskussioner, vilka
f. ö. ännu icke på långt när
avslutats. Bland vetenskapsmän,
som spelat en avgörande roll för
utforskandet av R:s historia,
märkas fransmannen Michelet,
schweizaren Burckhardt,
tyskarna Thode, Neumann, Burdach
m. fl. Framför allt har
Burck-hardts verk Die Kultur der
Re-naissance in Italien (1860) haft
en avgörande betydelse för
utbildningen av de allmänna
föreställningarna om R:s väsen. På det
skönlitterära området har hans
uppfattning starkt påverkat C.
F. Meyer, på det filosofiska
Nietzsche. Burckhardt framhäver
särskilt det drag av
individualism, som kännetecknar R. och
som tar gestalt i en rad
betydande och utpräglade personligheter
(”renässansmänniskor”). Främst
ansågs R. som en naturalismens
och den återuppväckta antika
hedendomens reaktion mot den
auktoritetsbundna,
kollektivis-tiska medeltiden. Men ju mera
vår kännedom om den
medeltida kulturens väsen vidgats,
dess klarare har det visat sig,
att denna uppfattning i alltför
hög grad förenklar problemet.
Medeltidens odling, särskilt under
blomstringsperioden, omfattade
(som bl. a. Schück framhållit)
idéströmningar, vilka i flera
hänseenden mycket närma sig R:s.
Numera är man mest benägen för
att uppfatta R. som en
kombination av de under 1200- och 1300-t.
alltmera vaknande, av antika
traditioner mättade,
italiensk-nationella strömningarna och den
för
djupade, delvis platonskt färgade
kristna filosofi, som utvecklades
inom den kyrkliga
reformrörelsens ledande kretsar. Att rörelsens
utveckling även påverkats av den
nya religiositet, som har sin
utgångspunkt i Franciscus av Assisi,
kan anses ytterst sannolikt. — De
första spåren av R:s tankevärld i
dess tidigaste form förekomma
redan hos Dante, vilkens diktning
genomandas av hoppet om en
reli-giös-ideell pånyttfödelse av hela
kulturen, därvid han delvis
ansluter till den tidigare italienska
mystikens framtidsspådomar.
Klarare och mera medvetet uttryckta
återkomma liknande tankar hos
Petrarca, som särskilt starkt
betonar den nation alromerska
traditionens betydelse för Italiens
förnyelse och skarpt angriper
påven, därför att denne genom
sin frånvaro från Rom fördröjde
den allmänna pånyttfödelse,
som i tidens fullbordan
därifrån skulle utgå. Ett försök att
i praktiken omsätta Petrarcas
tankar gjordes av Cola di Rienzi
(se d. o.). Även Boccaccio plägar
räknas till R:s första
märkesmän, dock mindre på grund av
sin novellistik än sina lärda
arbeten i klassisk filologi och sitt
intresse för de grekiska
språkstudiernas befrämjande. Allt mer
och mer kommer under det senare
1300-t. den antika traditionen att
bli levande inom Italien, delvis
säkerligen emedan de politiska
förhållandena framkallade en
allmän längtan efter ett
återupprättande av den antika
imperators-makten med centrum i Rom och
nationell italiensk prägel. I
samband med dessa idéströmningar
vaknar ett nytt intresse för studiet
av antikens minnesmärken, både
de konstnärliga och de litterära.
På litteraturens område gjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
