Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässansen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1015
Renässansen
1016
visserl. inga nya upptäckter (man
kände inga klassiska författare
utöver dem, som redan den
karo-lingiska perioden känt), men man
studerade dem i annan anda än
vad medeltiden gjort, lade
starkare vikt vid deras konstnärliga
sida och ägnade dem en mera
levande beundran. Även började
man nu, ehuru blott i mycket
ringa omfattning, studera den
grekiska litteraturen, delvis under
förmedling av bysantinska
emigranter. Detta vidgade perspektiv
medförde också en förändrad
litterär uppfattning. Medeltidens
ställning till den antika
litteraturen var rent retrospektiv,
renässansens däremot fullt självständig.
Över huvud taget kännetecknas
R: s grundåskådning av en
utpräglad individualism, som sätter spår
särskilt inom litteraturen och
vetenskapen, där den föregående
periodens prestationer utsättas för
skarp kritik. Även på detta
område framträder också en
intensiv strävan efter att återknyta
till den antika kulturtraditionen.
Hela det italienska 1400-t.
behärskas sålunda av en dubbelsidig
idéströmning, vilken dels syftar
till nyskapandet av Italiens
nationella politik, dels även arbetar på
att på nytt göra det antika
kulturarvet levande och tillgängligt.
Bland denna rörelses främsta
målsmän räknas i första rummet
flera påvar (Martin V, Nikolaus
V, Pius II m. fl.) och furstar
(dynastierna Medici i Florens och
Sforza i Milano, Alfons
avArago-nien i Neapel, Federigo av Urbino
m. fl.) samt dessutom en rad
framstående lärda (Poggio Bracciolini,
Guarino da Verona, Antonio
Pa-normitå, Bartolommeo Fazio,
Lo-renzo Valla, Francesco Filelfo,
Bessarion, Ciriaco de Pizzicolli
m, fl.). De impulser, som utgingo
från dessa kretsar, utövade en
djupgående inverkan på samtiden,
främst inom konstens och
litteraturens områden. Betydelsefull är
också den insats, som kommer
från den platonska akademin i
Florens, där Marsilio Ficino,
Pico della Mirandola m. fl. sökte
nå fram till en förening av
kristendom och platonsk filosofi.
Även utom Italien kom så
småningom rörelsen att få
betydelsefulla efterverkningar. Särskilt
blev detta fallet under början av
1500-t., då påvarna Julius II
och Leo X gjorde Rom till
Europas konstnärliga medelpunkt,
där målare och arkitekter som
Rafael, Bramante, Michelangelo
m. fl. arbetade för att realisera
de ärelystna påvarnas väldiga
konstnärliga planer. Inom
litteraturen äro R:s främsta
representanter Angelo Poliziano,
Bojardo, Sannazaro, Ariosto m. fl.
— På det politiska området
utmärkte sig R. urspr. för en stark
subjektivism, som får sitt uttryck
i 1400-t :s många självständiga
och mot varandra skarpt
avgränsade små furstehov och
stadsrepubliker, vilka inbördes i hänsynslös
tävlan stredo om att draga till sig
ryktbara personligheter, förvärva
berömda antika konstverk m. m.
Men sedan denna politiska
splittring under ett sekel och mera
hunnit visa sitt fördärvliga
inflytande, och vådorna för utländsk
inblandning i Italiens
angelägenheter blivit allvarligt hotande,
framträder på många håll ett krav
på centralisation och förnyad
enhet; delvis anknyter man härvid
till den på 1300-t. framträdande
caesarismen, som företrätts bl. a.
av Dante i ”De monarchia”. Då
emellertid omkr. 1500 någon
utsikt att återupprätta den gamla
kejsarmakten icke förefanns,
kon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
