Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richthofen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1105
v. Richthofen—Ricinus
1106
sen om fattigadvokaten Siebenkäs
(3 bd, 1796—97) samt
romanerna Titan (4 bd, 1800—03; sv.
övers. 1827—29), R:s mest
bekanta arbete, med dess kritik av
tidens genidyrkan, och
Flegel-jahre (1804). Hans viktigaste
estetiska verk är Vorschule der
Aesthetik (3 bd, 1804), som
främst behandlar det komiskas
väsen. R. är en själfull och
innerlig, av Sterne starkt påverkad,
sentimental humorist, en
utpräglad romantiker främst genom sin
känsla för motsättningen mellan
dikten och verkligheten. Hans
stil är nyckfull, och berättelsen
avbrytes ofta av fristående
inlägg. — 3. L u d w i g R., f. 1803,
d. 1884, tysk målare och tecknare,
direktör för konstakademin och
målningsgalleriet i Dresden 1848.
R. började som målare i
klassicistisk stil men fann snart sitt
rätta område i teckningar för
barn. I en av engelska träsnitt
påverkad enkel och anspråkslös stil
har han skildrat scener ur
småborgar- och bondelivet, som han
låter framträda i en mild poetisk
dager. — 4. T h e o d o r R., f.
1824, d. 1898, tysk metallurg,
direktör för bergsakademin i
Frei-berg 1875—96, jämte Reich
upptäckare av indium. — 5. E u g e n
R., f. 1838, d. 1906, tysk politiker.
R. var i Nordtyska förbundets
och Tyska rikets riksdag samt
preussiska lantdagen en av
Bis-mareks ledande motståndare.
Hans stränga liberalism
föranledde 1884 en schism inom
framstegspartiet, som han ledde. Han
trädde då i spetsen för
tysk-frisinnade partiet, men även detta
splittrades under hans ledning,
och han slutade som chef för
frisinnade folkpartiet. R. skrev bl. a.
Die Irrlehren der
Sozialdemokra-tie (1890) och Sonialdemokra-
tische Zukunftsbilder (1891;
Socialdemokratiska framtidsbilder,
1907). — 6. H a n s R., f. 1843, d.
1916, österrikisk dirigent,
kapellmästare vid hovoperan i Wien
1875—1900, verksam även i
Manchester och Bayreuth, där han
1876 ledde första uppförandet av
Wagners Nibelungenringen.
v. Richthofen [ri’§t-hå-]. 1.
Ferdinand v. R., f. 1833, d.
1905, frih., tysk geograf, prof, i
Bonn 1875, Leipzig 1883 och
Berlin 1886, där han 1887 grundade
ett berömt geografiskt institut.
R., som haft stor betydelse för
geografins (se d. o. sp. 1183)
utveckling, företog 1868—72 resor
i Kina, vilkas resultat han
samlade i sitt huvudverk China (1877
—83) ; bl. a. uppställde han
teorin om lössbildningarna ss.
eoliska avlagringar (se vid.
Asien sp. 744). — 2.
Manfred v. R., f. 1892, d. 1918, frih.,
en av tyskarnas mest
framstående fältflygare under världskriget,
efter ett 80-tal segrar nedskjuten.
R: s ridderliga krigföring vann
erkännande även bland fienderna.
Ri’cimer, d. 472 e. Kr., romersk
fältherre av germansk börd, från
456 till sin död Västromerska
rikets verklige härskare.
Rici’n, äggviteämne i fröna av
Ri’cinus commu’nis (seRicinus),
vilket vid insprutning i kroppen
ger antitoxinbildning och på
in-sprutningsstället häftig retning
med varbildning. R. liknar
bak-teriegifterna i sin verkan.
Rici’nolja, se Ricinus.
Ri’cinus, växtsläkte (fam.
Euphorbia’ceae). R. commu’nis
härstammar från Afrika, är
allmänt odlad och förvildad i
tropikerna och odlas även i subtropiska
och tempererade länder (i
Sverige som prydnadsväxt i
bladgrupper). Arten är i tropikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
