Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richthofen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1107 Rickert—Riddarfjärden 1108
en hög buske, på högre
breddgrader örtartad, har handflikiga
blad och obetydliga blommor i
tät blomställning samt kapslar
med mjuka taggar. Fröna äro
c:a 1 % cm. långa och fläckiga
(se ill. till Frö) samt innehålla
över 40 % fett. Ur de skalade
fröna pressas färglös 1. svagt
gulaktig, tjockflytande r i c i’n o 1 j a
(castor oil, k a s t o’ r o 1 j a).
Oljan verkar i dos av 15—30 gr.,
efter försåpning i tarmen, som
av-föringsmedel (jfr d. o.). Sämre
sorter användas som smörjolja
(t. ex. i flygmotorer) m. m.
Pressresterna innehålla lipas (se
Enzym) och ha därför haft teknisk
användning (jfr Fett). Oljan
framställes i Italien, Frankrike,
England, För. Stat., Ostindien etc.
Ri’ckert, Heinrich, f. 1863,
tysk filosof, prof, i Heidelberg
1916. R. intar en förgrundsplats i
modern kunskapsteoretisk
forskning genom sina djupgående
undersökningar över den
naturvetenskapliga och den historiska
begreppsbildningen. I anslutning till
W. Windelband (se d. o.) ser han
som det karaktäristiska för
naturvetenskapens förfaringssätt en
strävan att återföra varje enskilt
faktum till ett system av allmänna
lagar. I motsats härtill utforskar
historien det individuella, det en
gång varande, och undersöker
detta i dess förhållande till de
allmängiltiga kulturvärdenas
system (vetenskapen, konsten, rätten
o. s. v.). Värdena äro således
historiens måttstock vid urvalet
av väsentligt och betydelselöst.
Däremot har historikern icke att
pröva det gällande värdesystemets
giltighetsan språk; denna uppgift
tillkommer filosofin, som för R.
och hans skola blir en kritisk
undersökning av kulturens
fundamentala principer.
Rida säges ett ankrat fartyg
göra, om sjön är så hög, att
ankaret frestas. Förblir det under
storm liggande utan att driva,
säges det rida ut stormen.
Ridande artilleri, lätt
fältartilleri (se d. o.), där all personal
är beriden, i motsats till vid
åkande fältartilleri, där
personal åker å pjäsfordon och
ammuni-tionsvagnar. Draglasterna bli vid
R. mindre, varigenom R. kan
åtfölja kavalleri (se d. o. sp. 712
och Division. Mil. 2.). I regel
samma kanon- och haubitstyper
som vid åkande lätt fältartilleri.
Ridbana, vanl. ett utstakat
område (manege), för inövande av
ridningens elementära delar samt
för skolridning och hästdressyr.
De vanligaste måtten äro 42 X 20
m., varigenom två s. k. volter med
10 m:s radie, jämte något
mellanrum, kunna uppläggas. Marken
bör vara jämn samt mjuk, dock
ej till sådant djup, att rörelserna
bli tröttsamma och tunga. Den
vanligaste bottnen är sand,
torvströ, sågspån, garvarbark 1.
blandningar därav. — Ridhus
är en täckt R. med
innerväggarnas nedre del klädd med en utåt
lutande, c:a 2 m. hög träpanel.
Riddare (fr. chevalier, ty.
Ritter, eng. knight), medeltida
benämning på tungt väpnad,
pansarklädd krigare till häst; högre
värdighet inom krigarståndet (se
Rid dar väsen); i nyare tid
medlem av en särskild rangklass
inom lågadeln (särskilt knights
i England) 1. innehavare av en
ordensgrad (se Ordnar). —
Riddare utan fruktan
och tadel (fr. chevalier sans
peur et sans rcproche),
hederstitel för flera medeltida riddare.
Jfr B a y a r d.
Riddarfjärden, fjärd av
Mälaren i Stockholm (se d. o.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
