Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksrätt - Riksrös - Rikssalen - Riksskattmästare - Riksskiljenämnden - Riksspråk - Riksstad - Riksstat - Riksståthållare - Rikstelefon - Rikstygmästare - Riksvapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1173
Riksrös—Riksvapen
1174
het samt sex av riksdagens valda
led. Åtal kan väckas av
presidenten 1. riksdagen samt gentemot
led. av högsta domstolarna av
J. K. eller J. O.
Riksrös, se Gränsmärke.
Rikssalen, se Stockholms
slott.
Riksskattmästare, se
Riks-ämbetsmän och
Kammarkollegium sp. 479.
Riksskiljenämnden, se
Medling i arbetstvister sp. 1452.
Riksspråk, stundom h ö g
-s p r å k, kallas inom ett
natio-nalspråk det språk 1. den
språkform, som är 1. gör anspråk på
att vara en över lokala
motsatser höjd norm för vad som är
”riktigt” språk. Det motsatta
begreppet är dialekt 1. folkmål (se
d. o.). Orsaken till uppkomsten av
ett R. är ökat samband mellan
olika landsdelar, särskilt politisk
och administrativ centralisation.
Folkmålet är alltid grundvalen;
det beror på omständigheterna,
om R. framväxer väsentligen blott
ur en av någon orsak
dominerande dialekt (ss. i franskan och
italienskan; se Franska
språket sp. 557 f. och
Italienska språket sp. 1614)
1. om flera centrala dialekter
samverka (ss. i svenskan och
tyskan ; se Svenska språket
och Tyska språket).! allm.,
spec. i stora, glest bebodda
länder, utbildar sig ett R. förr inom
litteraturen, ss. s. k. bok- 1.
skriftspråk, än inom talet, ss.
talspråk. Enhet vinnes sent
särskilt i de punkter, där en olikhet
ej framträder i skrift, alltså
spec. i uttalet av enskilda ljud.
— Mellan det gemensamma R.
och dialekterna ställas med fog
lokala R., rymmande lokala
språkdrag, som få anses
alternativt tillåtna i R. (t. ex. i svenskan
skorrande r och tungspets-r). —
Ett land kan ha två 1. flera R.
(t. ex. Finland, Belgien och
Schweiz).
Riksstad, se F r i riksstad.
Riksstat, den tablå över
statens inkomster och utgifter, som
riksdagen uppgör för viss
stats-hushållningsperiod (budgetår).
SeStatsreglering.
Riksståthållare, den
ämbetsman (svensk 1. norrman), som
enl. Norges grundlag 1814 i
unionskonungens frånvaro skulle
vara norska regeringens chef.
Stortinget beslöt 1859
upphävandet av det tidvis obesatta
ämbetet. Beslutet sanktionerades
emellertid först 1873 av Oskar II.
Rikstelefon, se
Telegrafverket.
Rikstygmästare, se R i k
s-ämbetsmän.
Riksvapen, heraldisk symbol
för en suverän stat. På 1200-t.
började furstarna flerstädes i Europa
använda vapen för sina länder och
besittningar (jfr H e r a 1 d i k sp.
Tig. 1.
658). — För Sverige kan man
icke tala om R. före 1364, då
trekronor svapnet första gången
framträder. Albrekt av
Mecklenburg använde en sköld med dels
en krona, dels tre, ställda två över
och en under (fig. 1). Trol. har
dock trekronorsvapnet tidigare
förekommit som symbol för Sve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
