Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rim - Rimbaud, Arthur - Rimbert - Rimbo - Rimbobanan - Rimestad, Christian - Rimfaxe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1182
Rimbaud—Rimfaxe
1184
blod — stod. Upprepning av
samma ord (”iterationsrim”)
strider mot de vedertagna
rimreglerna men kan också användas
avsiktligt med stark och
egendomlig effekt (t. ex. i Pär
Lagerkvists dikter). — Med hänsyn till
den rimmande ljudgruppens
storlek skiljer man på: enstaviga 1.
manliga rim (t. ex. man — fann),
tvåstaviga 1. kvinnliga (t. ex.
kvinna — finna), trestaviga 1.
löpande (t. ex. brinnande —
försvinnande). Även fyrstaviga R.
förekomma. En klangfull effekt ha
R. med sammansättningar, av
typen: hjärtstilla — smärtstilla
(Karlfeldt), Nackabyn —
Backabyn (Fröding), likaså de som
bestå av mer än ett ord, t. ex. hörde
ej — rörde ej (Hallström). Till de
senare höra flertalet fyrstaviga
R.: sjungande män — ljungande
män (Karlfeldt). Två ord i följd
kunna rimma vart för sig med två
andra, dubbelrim’, t. ex. trängre
krets — längre hets (Hallström).
Slutligen förekomma R., som, i
övrigt av samma typ som
slutrimmet, icke äro bundna vid
versradens slut, i n r i m, antingen mera
tillfälligt 1. regelbundet genom en
hel dikt. Det växlande avståndet
mellan rimmen bestämmer r i m
-schemat, som oftast utgör ett för
strofformen väsentligt drag (jfr
Metrik). För att åskådliggöra
rimflätningen betecknar man
rimmen med bokstäver. Den enklaste
anordningen är med raderna
rimmande parvis: aabb; vanlig är
även rimflätningen abab. Ett
konstfullt intryck göra R. tre och
tre 1. fyra och fyra: abcabc 1.
abcdabcd. Mera sällan finner man
en följd av tre 1. flera rader med
samma R. (aaa etc.). Fel mot
rimmens renhet orsakas framför
allt av dialektala
uttalsegendom-ligheter (t. ex. leva — sträva 1.
Runebergs finländska det — ett).
I äldre diktning finner man R.
på svagtomga vokaler, t. ex.
ättonde -—■ slumrande (Kellgren).
— Den antika diktningen
använde ej R., och även i nyare
poesi ha orimmade versformer
nyttjats. Slutrimmet uppträder
under medeltiden först i latinsk
kyrklig diktning, ersätter den
forngermanska allitterationen och
har sedan bibehållit sin ställning
som ett av diktarens främsta
stilmedel. — Flera försök att i
”rimlexikon” lämna förteckning på
språkets möjligheter i fråga om
rim föreligga.
Rimbaud [räijbå’], Arthur,
f. 1854, d. 1891, fransk diktare. R.,
som förde ett oroligt bohèmeliv
och vars vänskapsförhållande till
Verlaine slutade med ett
mordförsök av denne, utgår i sin
diktning, som infaller före hans
nittonde år, från Baudelaires
sata-nism men visar i sina mystiska
skönhetssyner, gestaltade i fria
vers, även vägen för symbolismen.
Ri’mbert, d. 888, Ansgars vän
och medhjälpare samt hans
efterträdare (från 865) ss. ärkebiskop
över Norden. R. skrev en värdefull
levnadsteckning över Ansgar,
Vi’ta Anska’rii (sv. övers. 1926).
Rimbo. 1. Socken i Sthlms 1.,
jämte Rö pastorat i Uppsala stift.
2,055 inv. — 2. Municipalsamhälle
i R. 1. Station vid Sthlm—
Roslagens järnväg. 700 inv.
Rimbobanan, Rim b o—Sunds
Järnvägs a. b., se Stocka
h o 1 m—R oslagens
järnvägar.
Ri’mestad, Christian, f.
1878, dansk författare och
kritiker, har utgivit diktsamlingar,
starkt påverkade av fransk
symbolism, samt studier över modern
fransk och dansk poesi.
Rimfaxe, ”med rimfrost i ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
