Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romerska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1293
Romerska riket
1294
och publikanernas utpressningar
hade gjort romarväldet bittert
hatat i provinserna. När
därför konung Mitradates av Pontös
fördrivit de fåtaliga romerska
trupperna ur Asien (89), mottogs
han som en befriare där och i
Grekland. Efter att genom ett
segerrikt fälttåg i Grekland ha
tvingat Mitradates att återlämna
sina erövringar (83), återvände
Sulla till Italien och besegrade
Marius’ parti, som grymt
straffades genom proskriptioner (se d. o.).
Ss. diktator (se d. o.) ombildade
Sulla 82—79 R:s författning i
aristokratisk riktning, varvid
riddarnas och folktribunernas
privilegier inskränktes. Försöket att
av senaten skapa en stark
rege-ringsmyndighet misslyckades
dock. Under partistriderna efter
Sullas död framträdde Cn.
Pom-pe’ jus som R:s dugligaste
fältherre. Som ledare för storfinansen
nådde Cra’ssus stort inflytande.
Den förre undertryckte de av
po-pularpartiet vållade oroligheterna
i Spanien (72), den senare kuvade
ett av Spartacus lett slavuppror,
som 73—71 rasade i Italien.
År 70 genomdrev Pompejus den
gracchiska författningens
återinförande. I Orienten hade
Mitradates tills, med Tigranes av
Ar-menien åter börjat krig.
Medelhavet gjordes osäkert av allt
talrikare sjörövare. Pompejus, vilken
67 fick i uppdrag att avvär ja dessa
faror, återställde snabbt
säkerheten till sjöss, erövrade därefter
från Mitradates Pontos, Bitynien,
KUikien samt Syrien med Judéen
och blev härigenom den styrande
i Orienten. Senaten, som tack vare
konsuln Ciceros ingripande 63
avvärjt en av Catilina förberedd
statskupp, missunnade emellertid
Pompejus hans stora makt, och
vid dennes hemkomst godkändes
ej hans anordningar i Orienten.
Pompejus fick då stöd av
folkpartiets ledare, Cae’sar, samt av
Crassus och ingick med dem det
s. k. första triumvira’tet (60).
Senatens makt bröts, och
trium-virerna, av vilka Pompejus åtnjöt
största anseendet, voro R: s herrar.
Caesar erövrade Gallien, som blev
en av R:s värdefullaste provinser
och ett kraftigt bålverk mot
germanerna, vilka under de följande
årh. mottogo starka kulturella
inflytelser från det romaniserade
Gallien. Triumviratet förnyades
efter någon tid men upplöstes
genom Crassus’ död efter ett
nederlag mot parterna (53). Några år
senare uppstodo tvister mellan
Pompejus och Caesar, och
inbördeskrig utbröt. Senatens flertal
slöt sig till Pompejus men
underkastade sig Caesar efter dennes
seger. Caesars därefter följande
envåldsregim med monarkisk
karaktär blev av epokgörande
betydelse för R:s utveckling. Genom
hans storartade reformarbete
förbereddes det romerska väldets
ombildning till ett enhetligt rike
med undanröjande av den gamla,
av senatsaristokratin segt
försvarade stadstatsförfattningen. Efter
Caesars mord (44) sökte senaten
förgäves återtaga ledningen.
Avgörandet låg hos soldaterna, som
dels anslöto sig till Caesars
förtrogne M. A n t o’ n i u s, dels till
hans adoptivson och arvinge O c
-t a v i a’ n u s. Jämte L e’ p i d u s
avslöto dessa 43 f. Kr. andra
triumviratet och uppdelade
makten sig emellan. Caesars främsta
banemän, Cassius och Brutus,
som i Orienten samlat stora
härar, blevo besegrade vid Filippoi
(42). Orienten tillföll nu
Antonius, som förmälde sig med
egyptiska drottningen Kleopatra,
Octavianus fick Italien med R:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
