Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romerska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1291
Romerska riket
1292
av Scipio Africanus d. ä. 190.
Romarna gynnade i stället de
medelstora staterna, som Pergamon och
Rodos, och undveko direkta
an-nexioner i Orienten. De grekiska
småstaterna förklarades fria.
Först efter kriget mot akaiska
förbundet och Korints förstöring
146 (se Grekland sp. 1538 f.)
övergingo romarna även här
till direkt erövring och gjorde
Makedonien till provins. När
den siste konungen av
Pergamon 133 testamenterade sitt
land till Rom, blev det provins
med namnet Asia. — Perioden
200—133 var senatsaristokratins
mest lysande tid. Dess ledande
personligheter voro de för grekisk
kultur varmt intresserade S c i
-p i o’ n e r n a, d. ä. och d. y. En
nationellt romersk reaktionär
riktning företräddes av C a’ t o
d. ä. Rikedomar strömmade in till
Rom, som nu blev en medelpunkt
för världshandeln. Samtidigt
utvecklades dock Roms sociala
förhållanden i en olycklig riktning.
Genom krigen utarmades
bondeståndet; den genom erövringarna
ökade slavimporten och
importen av billig afrikansk spannmål
verkade ruinerande på
småbrukar-klassen, som i s. Italien måste
vika för stordriften (se L a t i
-f u n d i u m). Ett talrikt
proletariat utan fasta förvärvskällor
uppkom i Rom. — De inre
stridernas tid (133—31).
Ett storartat försök att lösa den
sociala frågan giordes av bröderna
G ra’c c hus (se d. o.). T.
Gracchus genomdrev 133 lagar om
lati-fundiernas minskning samt
utdelning av jordlotter till fattiga
medborgare. Sedan han bragts om
livet, avstannade det påbörjade
reformarbetet, men brodern C.
Grac-chus utvidgade 123 programmet i
politiskt revolutionär riktning, i
det han sökte bryta den
konservativa senatens makt genom att
privilegiera riddarståndet (se
E q u i t e s). Även C. Gracchus
föll i den politiska kampen, men
det kring honom bildade
folkpartiet, popula’rerna, fortsatte
oppositionen mot nobilitetsadeln,
optima’ terna, vars anseende alltmer
sjönk genom korruption och
vanstyre, i synnerhet under kriget
mot Numidiens konung Jugurtha
111—105. Därvid hade den
riddarståndet tillhörande M a’ r i u s
visat så stora
fältherreegenskaper, att han erhöll konsulatet och
överbefälet i kriget mot
cimbrer-na och teutonerna, som 113—101
hotade R. Marius ombildade den
urspr. på värnplikt grundade
armén till en legohär, och denna
blev sedan en maktfaktor, som
hänsynslöst utnyttjades i
politiken av ärelystna fältherrar. —
Det sedan lång tid bland R: s
italiska undersåtar och
bundsförvanter rådande missnöjet hade
fått näring genom C. Gracchus’
reformplaner. Reformvännen
Marcus Livius Drusus d. y. sökte
tillmötesgå bundsförvanternas
krav på att erhålla romersk
medborgarrätt men mördades av
senatspartiets anhängare. Detta
blev signalen till
bundsförvantskriget 1. marsiska kriget (91
—88), som slutade med att de
av bundsförvanterna, som nedlade
vapnen, erhöllo full likställighet
med romarna. Vid krigets slut
utbröt öppen fejd mellan
folkpartiet under Marius och
senatens anhängare, optimaterna,
under den skicklige fältherren
S u’ 11 a. Marius måste gå i
landsflykt men återvände, när Sulla
med sin här gått över till
Grekland för kriget mot Mitradates,
och han upprättade nu ett
formligt skräckvälde. — Ståthållarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
