Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romerska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1297
Romerska riket
1298
sörjde han för provinsernas bästa.
Av den antoni’nska dynastins
re-genter, An t on i’ nu s P i’u s
(138—161), M a’r c u s A u r
e’-lius (161—180), hans
samre-gent L u’ c i u s Ve’rus (161
—169) och Co’mmodus
(180—-192) har den andre
förvärvat tillnamnet ”filosofen på
tronen” för sin av höga sedliga
ideal präglade styrelse. — Utåt
blev kejsardömets första uppgift
att konsolidera R. och uppnå
sådana gränser, som lätt kunde
försvaras. Mot Germanien
gjordes i huvudsak Rhen och Donau
till gränser. Försöket att skjuta
fram gränsen till Elbe
omintetgjordes genom ståthållaren
Va-rus’ nederlag i Teutoburgskogen
9 f. Kr. I Orienten tvungos
parterna att respektera Eufrat som
gräns. Förbindelserna mellan R:s
delar förbättrades genom
anläggning av vägar. I den ö. riksdelen
förblev grekiskan härskande
kulturspråk; i Västern åter inleddes
en systematisk romanisermg,
varigenom de olika folkspråken
undanträngdes av latinet. Jämsides
därmed utbredde sig en högre
kultur. I provinserna byggdes talrika
städer efter romersk förebild med
termer, teatrar och akvedukter.
Handel och samfärdsel blomstrade,
och de vitt förgrenade ekonomiska
intressena utgjorde ett starkt
sammanhållande band för R:s av
många skilda nationaliteter
brokigt sammansatta befolkning.
Den kanske starkaste
förenings-länken var hären, genom vilken
kulturelement spriddes från en
provins till en annan. Särskilt i
Italien var folkblandningen stark,
framför allt sedan det blivit
vanligt att frige slavarna, vilka till
stor del voro orientaler. I
kej-sarkulten (se d. o.) förenades alla
R:s olika folk — och främst
soldaterna — i ett slags religiös
gemenskap. Riksgränserna
utvidgades under första årh. genom
Bri-tanniens erövring samt genom
anläggandet av en stor limes från
Rhen till Donau. Trajanus
intog Dacien (nuv. Rumänien), som
romaniserades genom inkallandet
av romerska kolonister. —
Tronföljden var ej fast, utan kejsaren
utpekade genom adoption sin
efterträdare. Medan de främst mot
förvaltningsuppgifterna
orienterade kejsarna fr. o. m. flavierna
t. o. m. antoninerna betecknats
som ”de borgerliga kejsarna”, så
räknar man från Commodus’ död
192 på grund av pretoriangardets
allt större inflytande på
tronföljden den s. k.
Militärmonarkins tid (193—284).
Soldaterna till- och avsatte efter
behag kejsare, som ofta utsågos
bland obildade män av barbarisk
härkomst. Den grekisk-romerska
civilisationen trängdes tillbaka
av provinsernas folkliga
kulturelement, bland vilka de
orientaliska övervägde, särskilt i
religiöst avseende. Italien förlorade
sin ställning som privilegierad
riksdel, då provinsernas alla
fria invånare erhöllo romersk
medborgarrätt under C a r a
-c a’ 11 a (211—217). R. måste
under 200-t. föra ständiga krig mot
germanerna i n. och perserna i ö.
Goterna hade slagit sig ned vid
Svarta havets n. kuster och
utsträckte sina plundringståg till
Grekland och Mindre Asien. De
romerska fältherrarnas rivalitet
om kejsartronen ledde till
förödande inbördeskrig. De olika
riksdelarna gjorde sig oberoende
av varandra, och R:s fullständiga
upplösning syntes vara
fullbordad, då med Diocletia’nus
(285—305) en ny epok började. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
