Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runkelstein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1461
Runkelstein—Runor
1462
P fehu kl hagals T tiws p fe 1 iss
A urus । naups g berkna (1 urr Y ar
b 1 is n l 1? purs H sol
r ansus h jer M manna P åss T tir
R raida r p-? T lagus R. reip B biarkan
( kusma J e-? □ ingws K kaun Y mapr
X giba Yilhs Ä opal £ hagall r lågr
P winja £ sugil M dags $ naupr A yr
Gotiskt runalfabet. (Rekonstruerat.) Danska runraden
(vikingatiden).
1713, skald. R., som från 1708 var
handsekreterare och informator
hos greve Nils Strömberg, var en
av sin tids mest populära svenska
tillfällighetsdiktare, flitigt
anlitad framför allt som bröllops- och
begravningsskald. Hans till
formen ofta virtuosa och fyndiga
dikter (samlade i Dudaim, 1—2,
1714—15, 3, 1733), präglade av
förnöjsamhet och ett glatt
skämtlynne, ge en åskådlig inblick i
det karolinska tidevarvets
borgerliga liv.
Runkelstein [ro’ngkelsjtajn],
borg på en brant klippa n.ö. om
Bozen, Tyrolen. R., en av de
ståtligaste bevarade medeltida
riddar-borgarna, har i det inre
fresko-serier från 1300-t., skildringar av
samtida riddarliv av stort
kulturhistoriskt värde.
Runmarö, ö i Stockholms
skärgård, ö. om Värmdö, Djurö skn,
Sthlms 1.
Runn, insjö i Kopparb. 1., s.ö.
om Falun. Mottar tillflöde från
många sjöar i ö. Dalarna.
Avflyter genom Lillälven till Dalälven.
Ru’nnare (eng. rwnner, eg.
löpare), person, som genom
bedrägliga medel värvar sjömän till
fartyg, kunder för värdshus etc.
Runn of Cutch [rann åvv
kattj ], se Cutch.
Runologi’ (av grek. lo’gos,
lära), runlära. — R u n o 1 o’ g,
runforskare.
Ru’nometer (av grek. mdtron,
mätt), det versmått, på vilket de
finska runorna äro avfattade. R.
utgjordes av ostrof iska,
allittere-rade verser med 4 trokéer i var
versrad.
Runor (urnord, runoz, fisl. r
tinar), germanernas skrivtecken. R.
uppträda först på föremål, som ha
tillhört den gotiska
Svartahavs-kulturen på 100- och 200-t. e. Kr.
och ha utvecklat sig ur både
det grekiska och det latinska
alfabetet. De ha sammanställts till ett
24-typigt alfabet, den äldre, s. k.
samger mans k a runraden,
även kallad äldre f u t ar k en
efter de sex första bokstäverna
däri. För R:s tillblivelse har även
mithrakulten (se Mi t hr a) spelat
en viktig roll. Med denna följde
näml, allehanda mystik, framför
allt trolldom med bokstäver och
tal. Antagl. ha goterna främst fäst
sig vid detta bruk av bokstäverna
och så givit de mystiska tecknen
namnet runos (”mysterier”). —
Från goterna utbredde sig
kunskapen om R. till inbyggarna på
Fyn och i Sönderjylland på 200-t.,
Själland och Norge på 300-t., det
övriga Norden först på 400-t., efter
hand även till friser,
angelsach-sare, burgunder och tyskar.
Sverige äger ett 20-tal runinskrifter,
skrivna med dessa äldre R. på
urnordiska (se Nordiska
språk sp. 969). Ett exempel är
en guldbrakteat (seBrakteat)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
