Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rysk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1525
Rysk litteratur
1526
skrek ut sin klagan över livets
ohygglighet och människornas
hjälplöshet. Vid sidan av dessa
och andra pessimister stodo
emellertid också en del författare,
vilka i samband med den
revolutionära kamplust, som spec.
marxismens införande i Ryssland
väckt, gåvo uttryck åt optimism,
livstro och livsglädje, så först
och främst Gorkij (se d. o.),
vars skildringar verkade som en
glad fanfar mitt under tidens
pessimism och därför också
tilldrogo sig en uppmärksamhet, som
deras litterära värde på intet
sätt kan motivera. — 1 9 0 0 -1.
Å andra sidan började alltifrån
sekelskiftet uppträda en ny skola,
som, protesterande mot
litteraturens kretsande kring dagens
politiska och sociala problem,
proklamerade en av dagen och mängden
oberoende ”ren” konst, vilken
skulle söka sin inspirationskälla i
skaldens eget jag. De mest bekanta
bland dessa ”dekadenter” äro
skalderna B alm ont (se d. o.)
och Brjusov (se d. o.), vilka,
i sin självförgudande jag-lyrik
visserl. till en början tangerande
pekoralismen, åt den ryska versen
gåvo ett hittills okänt välljud;
riktningen kulminerade i den
täml. dunkla symbolism, som
odlades av B 1 o k (se d. o.), mest
känd för sin under första
bolsje-viktiden författade egendomliga
men effektfulla dikt De tolv. Till
dekadenterna hörde också urspr.
Meresjkovskij (se d. o.),
som i sitt senare författarskap,
framför allt i sina med lärt
gods överlastade historiska
romaner, eg. endast har sitt hat
mot materialismen gemensamt
med dekadenterna. — Efter den
första ryska revolutionen 1905—
06, då intresset för politiska
och sociala frågor en tid
fullkom
ligt dog bort, tog den
individualistiska strömningen ett uttryck i
propagerandet av en krass
njut-ningsmoral. Riktningens mest
bekanta alster är Artsybasjevs
(se d. o.) beryktade roman Sanin,
följd av pornografiska alster i
massa. Den rena naturalism, som
karaktäriserar denna riktning,
avlöstes emellertid snart av en
måttfull realism, som fram mot tiden
för världskrigets början hade en
rad framstående representanter,
bl. a. A. N. T o 1 s t o j (se d. o.),
en dråplig skildrare av sent ryskt
godsherreliv, och B u n i n (se
d. o.), också han tecknare, fastän
i mörkare färger, av
godsherrelivets sista dagar och samtidigt
av den ryska bondeklassens liv
före revolutionen. — Efter
bolsje-vikrevolutionen framträdde
re-representanter för en del
hypermoderna riktningar, futurister
o. a., av vilka den talangfullaste
var M a j a k o v s k i j (se d.
o.), som med sina
krigsförklaringar mot all tidigare
litteratur och konst gjorde anspråk
på att få vara det nya
Rysslands officiellt erkända hus- och
livskald. De mötte dock icke den
rätta förståelsen på ledande
håll. Bolsjevikerna söka i stället
målmedvetet få fram en
proletärlitteratur, användbar i
propagandatjänst. Bland hithörande
alster ha ”proletärskalden” D.
Bjednyjs versifierade
kommentarer till dagshändelserna och
”bondeskalderna” K 1 j u j e v och
Jesenins dikter åtminstone ett
visst kuriositetsintresse. Avoga
ställa sig bolsjevikerna gentemot
de författare, som de kalla
”medlöpare”, vilka, visserl. med viss
sympati för bolsjevikerna men
utan att helt ställa sig i deras
tjänst, skildra Ryssland under
senare år, så t, ex, Pi In jak (se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
