Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rysk litteratur - Rysk musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1527
Rysk musik
1528
d. o.), som i sina något kaotiska
arbeten, främst Det nakna året
ger verkningsfulla
impressionistiska bilder från revolutionen,
och Vsevolod Ivanov, för
fattare till en rad starka
skildringar av striderna i Sibirien.
En del av de vid
revolutions-utbrottet verksamma
författarna leva i emigration, där deras
talang tyckes ha förtvinat. Ett
undantag utgör den nyss
nämnde A. N. Tolstoj (vilken
också slutligen återvänt till
Ryssland), vars Vägen genom
skärselden utgör åtminstone en
ansats till ett verkligt
betydelsefullt revolutionsepos.
Kosackgeneralen Kr a sno vs (se d. o.)
antibolsjevikiska
skriftställar-skap är däremot litterärt
betydelselöst. — Vid sidan av
konstlitteraturen har Ryssland i alla
tider ägt en utomordentligt rik
folklitteratur, som delvis har
mycket gamla anor. Bland dess
alster —■ rituella sånger, dans-,
bröllops- och begravningsvisor,
ordspråk etc. — intages det
främsta rummet av de s. k.
bylinorna, episka hjältesagor, som
delvis bevara traditioner och
ingredienser från den förhistoriska
och normandiska tiden, och som
gått i arv från generation till
generation tills de först under de
sista årtiondena upptecknats
sådana de då levde i isolerade
avkrokar av landet. Den yngsta
arten av rysk folkpoesi utgöra de
s. k. tjastusjki, fyraradiga
rimmade verser, som föredragas av
arbetaren över maskinen, bonden
vid plogen etc., visstumpar än av
lyrisk art, än hänförande sig till
dagens händelser, ofta lustiga 1.
obscena, i det hela
representerande en fruktansvärd urartning
från den gamla estetiskt
värdefulla folkpoesin,
Rysk musik. Vid sidan av en
tidigt framträdande primitiv
musikkultur, som efterlämnat spår i
den nutida ryska folkmusiken,
uppkom efter Rysslands övergång
till kristendomen en kyrklig
tonkonst. Denna, som urspr.
förenade element ur den
bulgarisk-serbiska och bysantinska
kyrkomusiken, erhöll under den följande
tiden en helt självständig prägel,
framträdande såväl i den
liturgiska texten som
melodibildningen. För den musikaliska
uppteckningen användes en egenartad
notskrift (krjuki) utan linjesystem,
vilken även sedan bruket av
koralnoter (se N o t s k r i f t sp. 1091)
på 1600-t. införts, in i senare tid
bibehållits av de ”gammaltroende”
(raskolniki). Den liturgiska
sången, som utföres utan
ackompanjemang av orgel, ombildades från
mitten av 1600-t. från en- till
fler-stämmig sats. Försök under
1700-t. att ansluta den ryska
kyrkosången till samtida italiensk
musik efterföljdes vid mitten av
1800-t. av en nationellt reaktionär
riktning, som resulterade i en av
G. L o m a k i n verkställd
fyr-stämmig sättning av
kyrkosångerna med hänsyn tagen till den
äldre ryska kyrkomusikens
harmoniska egenart. — För den
profana musiken, som, bekämpad av
kyrkan, i äldre tid föga gjort sig
gällande, inträdde med Peter den
stores regering en uppblomstring.
Men det rika musikliv, som under
1700-t. utvecklades, särskilt vid
kejsarinnorna Annas, Elisabets
och Katarina II: s hov, ägde ingen
nationell syftning, utan stod helt
i beroende av italiensk tonkonst,
företrädd av de i Ryssland
verksamma tonsättarna G a 1 u p p i,
T r a e 11 a, P a e s i e 11 o, Sarti
m. fl. Först i början av 1800-t.
uppstod med G l i n k a en
natio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
