Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1613 Rättare—Rättegångsfullmäktig 1614
rätt), finansrätt, straffrätt och
processrätt. Den senare indelas i
allmän privaträtt, vanl. kallad
civilrätt, och speciell privaträtt
(se dessa ord). De
naturrättsliga teorierna (se N atur rät t)
hävda tillvaron av en subjektiv
rätt, oberoende av rättsordningen
(”mänskliga rättigheter”).
Däremot göra moderna rättsfilosofer
i allm. gällande, att den
subjektiva rätten blott existerar i bet.
av förmåner för de enskilda, givna
genom den objektiva rätten. —
2. Laga domstol.
Rättare, se
Jordbruks-befäl och Gästgiveri.
Rättarskola, se
Lantbruksunde r visning sp. 230.
Rättarting, se Räfsteting.
Rätteckning, se O r t o s k o p i.
Rättegång, det rättsligt
reglerade förfarande vid en domstol,
varigenom denna behandlar och
meddelar utslag i ett tvistemål 1.
brottmål, som dragits under dess
prövning (jfr Process).
Liktydigt begagnas ofta ordet mål.
Det anspråk, som den ena parten,
käranden, i R. framställer mot
andra parten, svaranden (se
Part), kallas käromål-,
käranden säges kära, svaranden svara.
Med avseende på anordningen av
R. skiljer man i juridisk
terminologi mellan
förhandlings-metoden, enl. vilken
utredningen i målet tillkommer parterna
själva, vilka förhandla inför
domaren, som på grundval därav
dömer, och
undersökningsmetoden, då domaren själv
handhar utredningen. Den förra
metoden tillämpas i svensk rätt i
civilprocessen, varvid domaren
emellertid utövar en s. k.
processledande verksamhet, den senare i
brottmålsprocessen. Man skiljer
även mellan
dispositio’ns-principen och officia’1-
principen. Enl. den förra,
som mest kommer till uttryck i
civilprocessen, tillerkännes
parterna förfoganderätt över R. Det
ankommer pä dem att inleda och
fullfölja densamma. Enl. den
senare, som givetvis blir härskande
på brottmålsprocessens område,
är detta en offentlig
angelägenhet. —-Rättegångsbalken,
se Processlagstiftning.
— Rättegångsbiträde,
person, som i R. uppträder jämte
en part för att biträda denne.
Envar äger anlita sådant biträde.
I vissa fall har staten skyldighet
att tillhandahålla
rättegångsbiträde. Rätt att erhålla biträde
tillkommer sålunda svarande i
vissa brottmål, part, som beviljats
fri rättegång, där dylikt biträde
finnes erforderligt för behörigt
anhängiggörande 1. utförande av
partens talan, samt slutligen i
mål ang. myndighets- 1.
omyndighetsförklaring. —
Rättegångsfel, se Dom vill a. —
Rättegångsfrid, se
Tingsfrid. —
Rättegångsfull-makt, seRättegångsfull-mäktig.
Rättegångsfullmäktig,
rättegångsombud, laga
ombudsman kallas den person,
som på grund av fullmakt
företräder part i en rättegång. För
R. gälla vissa allmänna
behörighetsvillkor, ss. att vara
”oberyktad, ärlig och förståndig”
samt myndig. Med hänsyn till viss
domstol 1. visst mål gälla
särskilda behörighetsvillkor; sålunda
får t. ex. den, som i ett mål varit
fullmäktig för ena parten, ej
uppträda ss. ombud för motparten i
samma mål, vidare får fullmäktig
ej uppträda vid domstol, där vissa
hans närmare släktingar sitta ss.
domare. —• För att en person
skall vara befogad att företräda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
