Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabazios ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1687
Sabbatsbergs sjukhus—Sable Island
1688
Sabbatsbergs sjukhus, se
Sjukvård.
Sabbatsbergs ålderdomshem,
se Gustav Vasa sp. 155.
Sabbatsbrott, det
religions-brott (se d. o.), som innebär
kränkning av sabbatens1
(vilodagens) helgd. Enl. strafflagens 7
kap. 3 § straffas den, som å
sön-1. högtidsdag mellan kl. 6 om
morgonen och 9 om aftonen idkar
hantverk 1. annat arbete, som kan
tåla uppskov, såvitt det icke sker
till egen 1. annans nödtorft. I
strafflagens 7 kap. 4 § stadgas,
att brott, som begås å sabbatstid,
skall anses vara begånget under
försvårande omständigheter.
Denna bestämmelse tillämpas numera
ytterst sällan.
Sabbatsår, ett först i
Präst-kodex (3 Mos. 25) uppträdande
namn för den redan tidigare (2
Mos. 23) i israelitisk lag
påbjudna seden, att jorden vart 7 :e år
skulle vila. Årets avkastning
skulle enl. den äldre lagen
tillfalla de fattiga, enl. den yngre
delas av alla. Enl. 5 Mos. 15:1 ff.
skulle under S. (här kallat
”friår”) också alla skulder
efterskänkas. Med S. sammanhör icke seden
att frige israelitiska slavar efter
6 års tjänst (2 Mos. 21:1 ff.
m. fl.), då ju detta i resp, fall
inträffade på olika tider. Jfr
Jubelår 1.
Sabéer, sydarabiskt folk, som
efter minéerna (se d. o.)
härskade i det av dessa grundade riket
(jfr Arabien sp. 562).
Liksom minéerna samlade även S.
stora rikedomar på
transithan-deln mellan Indien och
Medelhavsländerna. Sedan ptolemaierna
i Egypten organiserat konkurrens
sjövägen, gick riket tillbaka. S.
störtades på 200-t. e. Kr. av
him-jarerna (se d. o.). Rör. S:s
språk och skrift se Semitiska
språk.
Sabel (po. szabla), se Svärd.
Sabelbent, se Knä sp. 973.
Sabelfäktning, se F ä k t
-konst.
SabeTler, en fornitalisk
folkgrupp, omfattande främst sabiner,
aequer, marser och volsker. Jfr
11 a 1 i s k a s p r å k sp. 1662.
Sabellia’ner, anhängare av
Sabellius. Se M o n a r k i a n e r.
Sa’bier (av aram. saba’, dop),
”döpare”, i arabiska källor
beteckning för vissa judiska sekter
av gnostisk läggning, spec.
man-déerna (se d. o.).
Sabi’na,
seVilhelmavSa-b i n a.
Sabine [sabi’n], flod i s. För.
Stat., bildar delvis gräns mellan
Texas och Louisiana. Utmynnar
i Mexikanska bukten. 800 km.
Sabi’ner, forntida italisk
folkstam, bosatt i bergstrakterna i ö.
Latium, mell. Italien
(Sabi’-n u m). S. synas ha ingått som ett
element i det äldsta romerska
samhället, vilket fått uttryck i
sägnen om ”sabinskornas
bortrövande”. Som kvinnor saknades i
det av Romulus grundade
samhället, inbjöd denne S. att med
sina familjer besöka en fest i
Rom, varvid romarna rövade
sa-binskorna. Då S. på grund härav
bekrigade romarna, medlade
sa-binskorna fred.
Sabi’nerbergen, ital. Monti
Sabini, naturskönt parti av
Apenninerna i mell. Italien, beläget
huvudsaki. i s. Umbrien. Högsta
punkt Monte Viglio, 2,156 m.
Sabi’nus, M a s u r i u s S.,
100-t. e. Kr., romersk rättslärd,
författade civilrättsliga arbeten
av stor betydelse för romerska
rättens utveckling.
Sable Island [se’jbl a’jland], ö
i Atlanten, c:a 150 km. s. ö. om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
