Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ NY KULA _ 53
halft roade kyrkoherden. Kyrkoherden
kunde inte bli allvarsamt ond på
Anshelm — det föreföll honom omöjligt att
alls ta adjunkten på allvar.
”Han är för stollig, ” brukade
Hoberg säga, ”han passar inte till präst.”
Och nu smålog Jean vid den
splitternya utsikten att verkligen befria sin
kyrkoherde och sitt stift från sin
obekväma personlighet. En gammal
studentkamrat och nationsbroder — just
en af Jeans ”fostersöner” — som
fullkomligt kände Jean och hans ställning
till Gud och världen, hade skrifvit och
gjort honom ett förslag, som röjde
tacksamhetens välvilliga och klarsynta
omtanke. Denne vän var direktör för ett
försäkringsbolag och hade nu en ledig
plats att besätta. Den erbjöd han åt
Jean. ” Fosterfadern” skulle öfverge
sitt prästerliga kall och bli
försäkringsagent i stället med säkerhet att omsider
avancera till inspektör i bolaget. Så
kunde han snart vara kvitt sina
studieskulder och gifta sig med ”mamsell”
och gå till mötes en god framtid i en
syssla, för hvilken han var klippt och
skuren. — Brefvet slöt med begäran
om skyndsamt svar, helst omgående.
”Ja bevars, hvarför inte,”
mumlade pastorn. Den där direktörspojken
hade blott alltför rätt. Jean var
skapad att sköta andras affärer — kunde
han därmed klara sina egna, skulle han
ha funnit sitt lifs lösen.
Den solfagra morgonen skimrade
som guld och doftade som frisk,
nymognad frukt, tyckte han, när han
slog upp rutan och andades, hänfördt
djupt som en skolpojke suger åt sig en
fläkt från lekplanen, när en lång
lektion lider mot slutet. — Medan draget
vanvördigt bläddrade i skrifbordets
blanketter och uppslagna böcker, satte
sig pastorn åter till rätta och grep
pen
nan. Just denna dag hade han ämnat
söka en ledig komministratur, mera at
plikt mot ”mamsell” och sig själf än i
hopp om framgång. Alla de nödiga
betygen och handlingarna lågo
sammanpackade i ett konvolut, som bar
konsistorienotariens adress. Jean tömde det
och skref med sin raska
expeditionsstil en helt annan ansökan — en
anhållan om afsked från prästämbetet.
Som skäl anförde han sin
beklagligen oöfvervinnerliga olämplighet för
dess betydelsefullaste åligganden, samt
sina alltmer ohjälpligt hoptrasslade
privata affärer. Uppriktigt och klart
formulerade han den afgörande
skrifvelsen, förseglade den och påsatte
tjänstefrimärke. — Sedan reste han sig
och gick att stilla sin glupande
frukost
aptit.
x
Efter expeditionstidens slut, klockan
tolf middag, steg fröken Eriksson sin
vana trogen och enligt
öfverenskommelse utan att knacka in till pastorn.
Hon brukade följa honom ut på en
liten promenad, som i regel hade ett
sjukbesök eller annan förrättning till
mål. Hon hade lärt honom att då ha
tagit kaftanen på och stå färdig på
slaget, så att de omedelbart kunde få ge
sig af och ha tid att prata.
I dag satt han kvar helt lugnt och
fingrade på ett par bref, ett brutet och
ett nyförsegladt.
”Ska vi inte gå då ?” sade fästmön
från tröskeln.
”Det ska vi väl, ” svarade han,
nästan som om han varit tankspridd
och det hände honom sällan, hur brådt
han än hade. Fröken Eriksson teg,
men visade en mästrande min af
misslynt förvåning.
Liten och prydlig stod hon framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
