Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 CARL FORSSTRAND
ifrån vi ha berättelserna om Sigrid den
fagra, lagman Bengts på Ulfåsa maka,
som genom sin skönhet blidkade den
bistre Birger Jarls vrede öfver broderns
mesallians, om Sofia, konung Valdemars
vackra gemål, som fick lida mycken
förtret för sin ännu skönare syster,
prinsessan Juttas skull, om drottning Blanca
från Namur och om många fler.
Med den nyare tidens inbrott blifva
uppgifterna om de svenska skönheterna
talrikare och utförligare. Vid Gustaf
Vasas hof var det godt om vackra
damer, och af häfderna lära vi hur bland
dem de kungliga prinsessorna och
isynnerhet prinsessan Cecilia intog främsta
platsen. Den sköna konungadottern —
»den skönaste bland de sköna», som
hennes eftermäle lyder — hvilkens
porträtt på Gripsholm visar oss en ung
dam i tidens stela men prydliga
galadräkt af brokad och spetsar, är också
som bekant en af de främsta, som
blifvit olyckliga för sin skönhet. Hennes
historia — kärlekshandeln med grefve
Johan af Ostfriesland och dess
skandalösa upptäckt, det olyckliga
äktenskapet med markgrefve Kristoffer af
Baden-Rodenmachern, hennes senare,
äfventyrsrika, extravaganta och
bekymmerfulla lif samt ålderdom och död i
elände — har emellertid så ofta
berättats, att vi ej här behöfva uppehålla
oss med den, utan kunna vi öfvergå
till hennes efterföljarinnor i det svenska
skönhetsgalleriet.
Härvid borde vi utan tvifvel i första
hand hålla oss till Cecilias af Vasa
likar i börd och sambhällsställning, d.
v. s. till våra drottningar och kungliga
prinsessor, men om vi frånse att
Katarina Stenbock och Gunilla Bielke voro
utmärkta för fägring och att såväl
Maria Eleonora som Hedvig Eleonora
och Ulrika Eleonora d. ä. möjligen hade
mer af samma förmån, än de
dyna
stiska hänsynen vid deras korande till
drottningar hade anledning att fästa sig
vid, finna vi någon verklig första
rangens skönhet i Sveriges kungaborg först
under 1700-talet, nämligen Lovisa
Ulrika, drottningen med de
»brandenburgska ögonen» och det lika pigga
som koleriska temperamentet. Men
innan vi något utförligare erinra om
henne, må vi ihågkomma några damer
från den mellanliggande perioden,
1600talet, hvilka stodo kungahuset nära och
voro begåfvade med den skönhet, dettas
kvinnliga medlemmar saknade.
Vi träffa dessa skönheter inom
några af våra förnämligaste släkter:
Brahe, Sparre, Königsmarck m. fl. Den
förstnämnda af dessa ätter intog redan
under 1500-talet, genom släktskap med
Vasahuset, rikedom och flera sina
medlemmars duglighet, en mycket
framskjuten och ansedd ställning, och vid
öfvergången från nämnda århundrade
till det följande skänkte äfven
skönhetens förmåner densamma
uppmärksamhet. Högst få svenska fruntimmer
ha ju blifvit så omtalade för fägring
och behag som Ebba Brahe, riksdrotsen
Magnus Brahes och Brita Leijonhufvuds
dotter, och fastän vi ej alls ha någon
anledning betvifla hennes
skönhetsryktes berättigande, få vi dock
ihågkomma, att hennes namn och minne
också gått till eftervärlden till följd af
den kärlek, som i ungdomen förenade
henne med Gustaf I[ Adolf och som,
om det ej funnits en omedgörlig
kunglig svärmoder, en statsklok rikskanslär
och några erotiska distraktioner under
fältlifvet af den kunglige fästmannen,
skulle skänkt äfven hennes släkt
Sveriges drottningakrona. Ebba Brahe gick
som bekant miste om denna och blef i
stället den ryktbare fältherren Jakob De
la Gardies maka. Som säådan intog
hon en afundad och högt aktad
ställ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
