Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA SKÖNHETER 89
ning, och när hon år 1674 vid
sjuttioåtta års ålder gick ur tiden — en
gumma, hvars allt uppslukande intressen
för hushållsgöromål föga erinrade om
den unga frökens vid århundradets
början svärmiska syn på lifvet, hade
hon haft att glädja sig åt ett lyckligt
äktenskap — åtminstone efter den ti
dens begrepp, ty hon skänkte sin man
fjorton barn och fick se de flesta af
dessa nå mogen ålder, sönerna som
riksråd, generaler 0. s. v. och
döttrarna gifta med dylika dignitärer.
Ebba Brahe var ej den enda af sin
ätt, som hade skönhetens gåfva, utan
må vi äfven påminna om hennes faster
Siri, om hvilkens romantiska, af
prinssessan Anna arrangerade giftermål på
Stegeborg med Johan Gyllenstierna
sägnen ännu har mycket att berätta, och om
Anna Reibnitz, sångarflickan från
Warschau, som visserligen ej officiellt bar
Brahenamnet, men hvilken som den
ridderlige Gustaf Brahes erkända
älskarinna var intimt förenad med släkten och
genom såväl inre som yttre företräden
motsvarade dess anspråk på
representativa färdigheter.
Bland Ebba Brahes söner blef
Magnus Gabriel den ryktbaraste — som
Sveriges mest lysande ädling och
äfventyrligaste statsman under
storhetstiden, men Jakob Casimir mest omtalad
för att äga en skön husfru. Han gifte
sig nämligen med riksrådet Lars
Eriksson Sparres dotter Ebba, den vackraste
damen vid drottning Kristinas hof och
denna karlavulna härskarinnas kanske
enda kvinnliga vän och förtrogna. Den
sköna fröken Ebba — som gift kallad
ala belle comtesse» — tillhörde en
släkt, hos hvilken skönheten varit och
ännu är så att säga ett familjedrag,
och det vore frestande nog att
undersöka orsakerna härtill. Men hänsynen
till det begränsade utrymmet hindrar
oss att ingå på de vidlyftiga frågorna
om ärftlighet, urval o. s. v., och få vi
i stället erinra om några af de fröknar
Sparre, som jämte drottning Kristinas
väninna häfdat ättens anseende för
fägring och behag. Vi träffa då först
en annan Ebba Sparre, också kallad
»den sköna», dotter af riksrådet Axel
Karlsson Sparre och Beata Stenbock
samt gift först med Bengt Rosenhane,
sedan med Erik Gustaf Stenbock, samt
vidare Ulrika Lovisa, gift med Karl
Gustaf Tessin, Ulrika Eleonora,
»berömd för dygd, vett och fägring», gift
med Anders von Höpken, Charlotte,
gift med Carl Reinhold von Fersen
och moder till två af de ryktbara tre
gracerna vid Gustaf III:s hof, och
många fler.
Ebba Brahe och Ebba Sparre
kunna sägas vara typiska för en talrik
skara damer inom 1600-talets svenska
aristokrati, nämligen de ädla, ärbara
husfruarna, som efter att i ungdomen
ha varit firade stjärnor vid hofvet och
i de högsta sällskapskretsarna intogo
en ärad plats som makar och mödrar
åt krigare och statsmän. Aurora
Königsmarck, som vi valt till den tredje
bland tidehvarfvets mest berömda
skönheter, tillhörde som bekant en annan
kategori, nämligen de kungliga
mätressernas, men erinras bör, att hon både
genom moral och bildning väsentligt
höjde sig öfver de allra flesta af sina
systrar i denna på madamerna Maintenons
och Montespans tid så talrika klass, och
att hennes förbindelse med August den
starke enligt våra dagars fördomsfriare
uppfattning åtminstone från hennes sida
hade formen af ett s. k.
samvetsäktenskap. Härmed ha vi emellertid knappt
något att beställa, ty vår uppgift är ju
blott att häfda Aurora Königsmarcks
ställning bland de sköna, och den var
utan tvifvel en af de allra främsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
