Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AEe flesta historier jag påträffat
k i julkalendrar handla om
nå3 gon liten person samt söka
få läsarens tårekällor att rinna öfver
och innehålla en större eller mindre
dosis moral mot slutet. Ibland
kommer den till och med redan i början,
men då blir man varnad och läser ej
vidare.
Nicks historia handlar också om en
liten person, mindre än de flesta, men
därmed upphör också likheten. Ty
Nick var en flygande ekorre med godt
humör, som tvingade åskådaren till
glädje och skratt. Till och med när
han bets blef resultatet snarare fula
ord än tårar, och moral saknade han
alldeles. Jag har för resten aldrig hört
talas om en flygande ekorre som kände
moralen ens till namnet.
Nick var intet helgon, intet
föredöme att framställa för vanartiga barn,
han gaf ej bort sina nötter åt andra
hungriga ekorrar, han drog ej stråna
ur sin svans för att därmed skyla
någon naken råttunge, hans namn finnes
ej inskrifvet i någon goodtemplarloge
och han snöt aldrig ljusen i någon
julotta.
Nej! Han var naturen själf,
lekfull och glad, öppen och ärlig som
dagens ljus, full af upptåg och
lefnads
” LILLE NICKS LEFNADSSAG
C. A C. LEWENHAUPT.
lust. Så att egentligen kanske passar
han, ett solens och söderns barn, illa
på sidor som måhända handla om våra
mörka julnätter, bleka norrsken och
snötyngda granar.
Tre jular var han dock med oss,
däraf den ena här uppe i norden, och
berättelsen om hur vi kommo att göra
bekantskap och fästa oss vid hvarandra
lyder som följer.
Vi sutto åter på tåget och ilade
fram genom Alabamas vattentäckta
risfält, där nakna negrer med stora
panamahattar plaskande vadade fram och
tillbaka. Bakom oss låg vårt besök i
Mexico likt en underbar dröm, vi
hade ångat förbi Texas oändliga
ödemarker, vi hade med svindlande fart
rusat igenom en präriebrand, hvars
hetta sprängt vaggonens fönster, vi hade
halfkväfda af sot, damm och hetta
passerat Louisianas sumpiga, gröna
urskogar samt deltagit i det uppsluppna
karnevalslifvet i New-Orleans. Och nu
befunno vi oss i Alabama, när tränen
gjorde ett uppehåll vid en mindre
station, omgifven af höga träd och rik
växtlighet. Där fingo vi se ett par
negergosar, hvilka hade ett litet djur
med sig fästadt vid en kedja om
halsen. Enligt pojkars sed drogo och
släpade de den stackars varelsen fram och
—L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
