Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN FRÅN VÄSTERVIK
Han plockade fram en del papper
ur olika skåp och fack.
""Vid tillfälle kan ni ta och se efter,
hvad det finns för slag i facken här,”
sade han undervisande. ”Det är olika
blanketter och brefpapper i hvarje.
Firman är dels hufvudrederi för
ångfartygsaktiebolaget Nore, dels handla vi
med kaffe och spannmål.”
”TJa, jag vet det. Jag såg efter i
handelskalendern, ”” sade Marianne
affärsmässigt.
Hon gick fram till skrifmaskinen,
som stod på pulpeten vid hörnfönstret.
”Är det den här, jag skall ha?”
”TJa, det är det,”” sade Magnus.
”Då tar jag den väl bort till mig.”
Hon knogade i väg med
skrifmaskinen och ställde den på sin pulpet.
Sedan tog hon en papperslapp och
profvade maskinen. Hennes grepp voro
snabba och säkra, och Magnus såg,
att hon skref fortare än han själf.
”Hvar har ni lärt er skrifva på
maskin?” kunde han icke låta bli att
fråga.
”Jag har en bekant, som hade en,
och jag tycker om alla maskiner, som
spara in besvär. Det är det
intressantaste jag vet.”
Hon beskådade maskinen med
ode. ladt intresse. Magnus skref hastigt en
blyertskladd och lade den och en massa
brefpapper framför henne.
”Vill ni skrifva ut en tjugufem
stycken af det här cirkuläret? Jag går
ut nu. Kommer det någon, så bed dem
vänta. Herr Wennmark, kassören, är
här senast om en kvart. Springpojken
borde ha varit här precis fem. Se efter,
hur dags han kommer, så att jag får
reda på det.”
Magnus gick, och han såg från
gatan, hur fröken Bach satt och skref.
Men han såg icke, att hon, så fort
305
han hade försvunnit, hoppade ner från
stolen och grundligt inspekterade
lokalen. Sedan iakttog hon en stund lifvet
och rörelsen på Skeppsbron. Hon
föreföll att icke alls ha brådtom, men när
Magnus kom igen klockan sju, hade
hon alla cirkulären färdiga och höll
just som bäst på att titta på
blanketterna i facken. Hon uppväckte
Magnus” gillande.
Klockan hade just slagit sju, då
kontorsdörren öppnades med en häftig
knyck. Det var Jeanne och Axelina.
Den senare var strålande vacker i sin
långa, eleganta teaterkrage, och det var
med något af en primadonnas medvetna
elegans hon gick fram till kassören.
”Snälle Pontus...”
”Hvad är det?” frågade Magnus
och kom ut från konsulns rum.
”TJaså, är du här?” sade Axelina
med ett visst missnöje i rösten.
”Hvad vill du?” frågade Magnus.
”Jag ville bara be Pontus om en
” svarade hon obesväradt.
”Du har ju fått dina tjugu.”
"’Ja, men jag är alldeles tvungen
att ha ett par handskar. Vi ska gå på
teatern.’”
”Du vet ju, att far har sagt, att ni
inte få ta ut i förskott.”” Magnus ton
var bestämd.
”Ja, tänk att jag vet det.”” Axelinas
mun krökte sig spotskt. ”Men utan
handskar kan jag ine gå, det vet jag
också.”
”Låt bli att gå då. Det är inte fyra
dagar sedan du fick hvad du skulle ha.”
Magnus vände sig till kassören.
”"Du förstår, att du lämnar inte ut
ett öre.”
”Ja, men...
mark.
”Har jag sagt det, ja eller nej?”
Herr Wennmark ryckte på axlarna.
tia,
9
sade herr
Wenn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
