Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖKEN FRÅN VÄSTERVIK
är en, som jag inte har sett förrän
just nu.”
”Jaså den,” svarade Jeanne och
följde henne in. ”Det går en trappa
härifrån ner till båda våningarna, en
gammal, smal en, som är från
sjuttonhundratalet. Vi sprungo alltid i den,
när vi voro små, men jag har inte gått
den på flere år. Jag tycker den är
otäck. Men pappa sa’, att han skulle
sätta en bom utanför, tills du skulle
komma. Jag skall se.”
Jeanne sträckte sig på tå och lade
flata handen på en af den
gammalmodiga tapetens väldiga rosor. Det
darrade i väggen.
”Nej, jag tror, att det går. Men
gångjärnen äro förstås så rostiga.’”
Hon tryckte hårdt med handen, och
dörren gick upp med ett skarpt ljud,
men endast på glänt. Jeanne tog i
dörrkanten och slog upp den på vid gafvel.
en massa damm böljade in.
”Usch, så mycket spindelväf,’” sade
Jeanne.
Ann-Marie tittade ned. Det var en
smal, halsbrytande trappa. OÖfverallt
sutto spindelväfvar, och luften kändes
unken. Man såg endast de öfversta
trappstegen, ty trappan gick i stark
spiral.
”"Den där, må du tro, vi hade väldigt
roligt med,’” sade Jeanne. ”Man blir
alldeles yr i hufvudet, när man går
ner.”
”’Tag tycker, man skulle kväfvas.
Det kommer väl ingen luft dit, ”” sade
Ann-Marie frågande.
”TJo, har du inte sett det där lilla
fönstret utanför på tornet, den där lilla
gluggen, som ser ut, Som Oom ett par
tegelstenar vore borta?’”
”Io.”
”Den gör, att det blir luftväxling
här i trappan, ser du, för den är aldrig
385
stängd. Den sitter midt framför fröken
Bachs dörr. Hon har en likadan dörr
som den här i sitt innersta rum. Först
kommer man ner i farbror Andreas’
salong, alldeles bredvid dörren in till
vår våning, du vet, och sedan ner till
fröken Bach och sedan till pappas rum
på kontoret.’”
”Det var en konstig inrättning,”
sade Ann-Marie. ”Kan fröken Bach
också öppna den där dörren?”
”Nej, det kan hon nog inte,” sade
Jeanne. ”Hon vet väl för det första
inte af, att trappan finnes. Det vet
ingen mer än vi själfva, jag tror inte
Mina en gång, och du behöfver inte
tala om det, för pappa tycker det är
onödigt, att folk vet det, ifall det skulle
narra hit tjufvar eller så. Han är
vådligt rädd för tjufvar. Men om fröken
Bach klämde på just den motsvarande
röda rosen på tapeten, så gick det
naturligtvis. Den här, förstår du, det finnes
bara en röd, som du ser.”
Jeanne pekade på tapeten, där
mönstret var en sammansättning af
blåa, gula och gröna rosor. Här och
hvar förekom en röd med bestämda
mellanrum, men de sutto långt ifrån
hvarandra.
"Det är precis som i en
röfvarroman,’” fortsatte Jeanne. ”Men du
behöfver inte tycka, det är hemskt.
Dörren kan inte öppnas annat än här
inifrån. Det är bara på kontoret, som
det går. Men du kan ju sätta någon
möbel för, när du får hem dem.”
Ann-Marie tittade ännu en gång ner
i trappan, och sedan smällde hon igen
dörren. Den gnisslade fruktansvärdt.
""Det var en gräslig dörr att låta,’”
sade Jeanne.
"’Ja, den kommer jag då inte att
öppna i onödan,” utbrast Ann-Marie,
men hon såg mycket fundersam ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
