Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
På kvällen förvånade Ann-Marie
konsulinnan med en begäran om att
få låna litet symaskinsolja.
”Hvad -skall du med den
barn?” frågade konsulinnan.
”’Jo, järnsängen gnisslar så
förskräckligt, när jag rör på mig,”
svarade Ann-Marie.
”"Sannerligen tror jag inte, att lilla
Ann-Marie börjar bli nervös af
Stockholmsluften.”” Konsulinnan smålog.
”Å, den som skrattar så där bredt,
den är inte nervös, ” sade Axelina till
Jeanne.
Magnus var nere på kontoret vid
tiotiden. När han gick upp, undrade
han, hvad fröken Bach kunde ha för
sig. Han tyckte, när han passerade
hennes dörr i trappan, att det lät, som
om hon släpat på möbler. Men hon
hade väl, hon som alla fruntimmer,
mani att ideligen möblera om.
I alla fall var det en duktig flicka
och ett underverk, jämförd med fröken
Jönson.
till,
SJÄTTE KAPITLET.
Det var lördag, och ute på
Skeppsbron var rörelsen större än vanligt.
Himlen var alldeles mulen, och det
hade hela förmiddagen sett ut, som om
det tänkte bli oväder.
Marianne hade mycket att göra.
Det var högar af bref, som skulle
skrifvas, och skrifmaskinen rasslade
oafbrutet. Den gjorde henne nervös, ty
hon hade ondt i hufvudet, och hon
tyckte, det var en riktig ansträngning
att tänka ut brefven, som hon måste
sätta ihop efter de små lappar, som
Magnus då och då kastade fram på
pulpeten. Var det egentligen någon fördel
att ha godt hufvud och snabb
uppfatt
ULRIK UHLAND
ning, undrade hon för sig själf? Hade
hon varit dum, skulle hon haft
betydligt bättre, ty man fordrade icke hälften
så mycket af dem, som voro dumma.
Aldrig hade hon tänkt sig någon, som
arbetade så som Magnus Ljungström,
men heller ingen, som fordrat så
mycket som han. Hon kunde icke sitta
sysslolös en minut, förrän han kom
fram med någon tjock bok, som skulle
ha rubriker, eller någonting, som skulle
linjeras eller renskrifvas. Hon
började nästan fatta, hvarför Axel,
springpojken, handlöst lät hvarje arbete fara,
så fort Magnus var utom dörren.
Många gånger skulle hon önskat göra
precis detsamma, men det gällde ju att
uppehålla pojkens respekt för sig. Det
var sannerligen inte lätt att vara
föresyn. Men nog kunde Magnus ha kostat
på en modern skrifmaskin, som gick
tyst. Den här var värre än en
symaskin, tänkte hon, i det hon gaf
maskinen en liten hämndgirig knuff.
När det var något, som gällde
kontoret, tänkte Marianne alltid på Magnus.
Egentligen var det väl konsuln, som
var öfverhufvudet, men det var högst
sällan han syntes till. Det kunde hända,
att han icke kom in på en hel vecka,
men det kunde förstås också hända,
att han kom in flere dagar efter
hvarandra. Då brukade han ha en eller
annan fet gammal herre med sig, och
då brukade springpojken få springa som
en skottspole efter whisky och vatten
och rhenvin. En dag hade konsuln till
och med bjudit på champagne, men
då hade det också gällt femtiotusen.
Det hade Marianne hört genom
dörren, som icke varit väl stängd, och
hon hade också hört, att det var fråga
om något slags järnväg. Tänk, att det
kunde falla någon in att bygga en spritt
ny järnväg? Men det skulle allt vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
