Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF OCH ANTECKNINGAR
har för mig så mycket större värde,
som jag vet att du är uppriktigheten
själf. Det är en förtjusande
tillfredsställelse att se sig värderad af dem,
man högt värderar, och öfvertygelsen
att hafva kunnat inspirera sympati hos
dem man aktar som mönster för heder
och veta sig omtyckt af en ”bra karl”
är någonting som skänker en solidare
glädje än allt annat — naturligtvis det
undantaget att vara omtyckt af en bra
flicka, säger visst du. Med hjärtlig
glädje ser jag att du på allvar tänker
på möjligheten att komma hit ner till
Spanien. Läs först Don Quixotte
och Gil Blas, och du skall sedan vid
din hitkomst finna att allt högst
obetydligt förändrat sig och att det är ett
mera äfventyrligt land än .alla andra.
— Mitt största bekymmer nu är att jag
känner mig stå mycket nära att blifva
kär i den sötaste flicka (här nere i
södern), men utan att våga tänka på
giftermål fruktar jag att komma i ett
band som i den mån det blir mer och
mer starkt också blir desto mera
smärtsamt att slita, när nödvändigheten
kanske snart nog fordrar det. Du skall
nog bättre än någon förstå att det icke
är lätt att visa sig kall och frånstötande
emot en ung, oskyldig flicka, som
visar en den ömmaste, varmaste
tillgifvenhet, och olyckan är att hon
kanske just för denna min fruktlösa strid
— håller af mig ännu mera. Du är
lycklig och det är lätt för dig att tala
om giftermål, som har hus och grund
och är bofast och rotfästad som en ek
— annat är det med mig, som
knappast har annat hem än jordklotet och
som icke kan komma ifrån den tanken,
att om en flicka fäster sig vid mig, blir
hon olycklig genom min ostadighet,
min liflighet och just hvad du behagar
433
kalla min poesi. Åtminstone dömer jag
mig själf så, och svårt är att öfvertyga
mig om motsatsen, så länge ännu icke
kärleken eller Kupido med sina pilar
skjutit bort hvarenda smula förstånd
som jag ännu har kvar. Men nog om
detta sorgliga ämne. —
Till öfverintendenten Anckarsvärd.
Sevilla 8 sept. 1850.
— — För värmens skull reser
sommartiden mycket folk härifrån, såväl
som från andra trakter i Andalusien,
och småstäderna på kusten äro då
uppfyllda af badare och baderskor, som
icke tänka på annat än att sköta sin
hälsa och hvad därmed kan äga
sammanhang. Emellertid bada vi äfven här
och Guadalquivir, den mångbesjungna,
har ännu sina tritoner och najader.
Nästan alla flickor här kunna simma
och försumma icke gärna att roa Ssig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
