Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
därmed en stund på dagen, det vill säga
om natten eller efter kl. 10, och ehuru
de hafva deras badställen på öppna
flodstranden, lämnas de dock så i fred
att ingen ser huru de stänka på
hvarann, om icke de blinkande stjärnorna,
den beskedliga månen och de som
promenera på vintergatan. Men efter
badet kan man söka de vackra
baderskorna i de tertulias eller soaréer, där
man finner sig trefligast. Sommartiden
lefver hela världen här nere på
gårdarna (los patios). Svala och städade,
ibland praktfulla af marmor, med taflor,
trymåer och statyer, blommor och
vattenkonster och med den: blå
stjärnhimlen till tak äro dessa förtjusande
tillhåll, där en främling alltid kan vara
säker att blifva emottagen med den
utsöktaste artighet och njuta en glad
och ogenerad gästfrihet. Ingen timme
på dagen är opassande, och man är
öfver allt som om man vore hemma
hos sig själf. Jag gör vanligen mina
visiter om natten. Då sitta
fruntimmerna, våta i håret efter badet, på låga
stolar eller divaner, alltid graciösa,
alltid glittrande glada (jag har ännu icke
sett en spanska vid dåligt lynne), de
vackraste, charmantaste, älskvärdaste
häxor med de farligaste anfallsvapen
och blott svagheten till sitt försvar. De
kunna väl icke tala franska eller skrifva
romaner, men de hafva en så liflig
hjärtlighet, att jag fruktar ingen skulle
byta bort dem mot några riktiga
professorer i kjolar. De vackraste
månskensnätterna göras promenader på
floden, glada människor med gitarrer och
i sällskap med treflighet och godt lynne.
Man äter vindrufvor och metar och
går i land och dansar i det gröna.
Härom natten var jag ute i en båt med
några unga flickor och deras bröder
UR EGRON LUNDGRENS
för att fiska. Det gudomligaste
månsken — som på befallning var man
tyst och hviskade för att icke skrämma
fisken, som knappt fångad på
ögonblicket stektes öfver några glöd i båten,
delades och spisades med munter aptit.
Dagarna äro här så varma att man är
tvungen begagna sig af nätterna för
sådana lustfärder. Eljest har man här
tid till ingenting. Processioner,
helgdagar och kyrkofester har man här
satt tätt på hvarann som kulorna på ett
snöre, och man tyckes blott arbeta, när
man icke har annat att göra. San Pedro
och San Miguel, San Fernando och
oräkneliga andra hafva sina särskilda
fester. Det är då tillika alltid ett slags
marknad, som besökes af mycket folk
från omliggande landsbygden.
Tillräckligt af ruggiga bönder med dammiga
skor och hö i håret och bondpigor i
långa rader. På marknaden stå då stora
bord med nötter, sockerkakor,
karameller och andra sötsaker, som här
för småfolket tyckes vara detsamma
som brännvinet hemma. Fulla
människor ser man aldrig och den som
är törstig dricker klara vattnet, som
öfver allt finns att köpa för en styfver
glaset, ehuru säljarna ropa att hvar
droppe är värd en diamant. Vid sådana
tillfällen sälja zigenerskorna en slags
varma strufvor eller våfflor, drypande
af olja och honung, som ätas med
glupskhet af höga och låga, fattiga och
rika. Tillverkas midt på gatan i små
ugnar eller helt simpelt öfver några
glöd emellan ett par tegelstenar. Utom
en gruflig hetta, rök, eld och os från
dylika anstalter, som man öfver allt
måste klifva emellan, har man då de
flottiga och svettiga gitanas, som på de
muntraste sätt bjuda ut sina bakelser,
halfnakna barnungar, vackra flickor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
