Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
dade taflan kräfde hela hans tid. Han
behöfde icke frukta att Kajanders
sympatier skulle sätta en falsk stämpel på
hans utställning, ty den skulle icke bli
färdig förrän han rest igen.
Tidningarna skulle aldrig få tillfälle att
kompromettera honom, Petter
Pihlman, genom att nämna hans och
Kajanders namn tillsammans. Och ändå
skulle han få behålla den gamle
målarens vänskap ogrumlad, ty Kajander
måste ju förstå att det var ödet och
inte Petter Pihlman, som staplat upp
hinder för att skilja dem åt.
k
Den kvällen då den finska båten
syntes på Strömmen stod Petter och
-Lissi på kajen och väntade. Och då
och då vände Petter på hufvudet för att
se sig omkring i folkmassan hvari de
stodo inklämda.
Skulle här ändå till äfventyrs finnas
någon tidningsman, som observerade
honom, och för sitt blads räkning
tecknade upp de kända personer, som voro
nere för att ta emot Kajander?
Nå ja, i så fall fick han stå sitt
kast. Han var inte den som ingenting
ville riskera för en gammal väns skull.
Han kände sig som en modig man.
Han kände sig verkligen riktigt stolt
och nöjd med sig själf för att han
vågat komma ner.
Men gudskelof, vid båtar, som icke
anlända på bestämd tid, äro herrar
reporters icke så påpassliga som vid tåg.
Och han såg icke ens till några
misstänkta ansikten då båten redan lagt
till och Kajander frisk och
öfversvallande lefnadsglad sprang i land och tog
honom, Lissi och alla öfriga vänner i
famn.
ANNA WAHLENBERG
Liflig som en yngling vände sig den
gamle målaren än till den ena än till
den andra och påminde dem
oupphörligt om den gången för tio år sedan,
då han varit här och rönt ett mottagande
så varmt att hans ögon ville fukta sig
bara han tänkte på det. Och nu var
han ändtligen här igen, skulle ännu
en gång få möta den hjärtlighet, som
gjort honom så godt och återse alla
dessa kära, glada ansikten, som han
mindes så väl. Det skulle bli härligt,
bedårande! _
Helst hade han genast velat taga
alla som mött honom nere vid båten
med sig till hotellet, men då detta
icke lät sig göra tog han löfte af dem
att de så fort de kunde skulle titta
ditupp. Nu skulle de vara tillsammans.
Nu skulle de bli unga igen för några
dar, om de än voro aldrig så grå,
unga med den ungdom han hoppades
få lära känna.
Petter Pihlman var också uppe hos
honom morgonen därpå och träffade
honom midt i en röra af folk. Det var
intervjuare, vänner, som ville bjuda
honom på middag, och personer, som
skulle tala med honom angående hans
tafla, hvars utställning öppnades om
några timmar. Han var i samma goda
lynne som kvällen förut och gick i en
glad och spänd förväntan.
”I dag jag, i morgon du,” ropade
han åt Petter. ”Eller hur, din
utställning går ju af stapeln i morgon?”
”"Ne-ej, det dröjer nog litet, ”” sade
Petter Pihlman varligt.
Och på samma gång han talade om
att utställningen blifvit uppskjuten talade
han också om att han inte kunde
komma på festen och inte ha någon större
gask hemma hos sig af hänsyn till sin
hustrus känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
