Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
han ej hade märkt skillnaden mellan
de förfallna rucklen, som gränsade till
öknen, och dessa massiva, vackra
stenhus, gick han likgiltigt genom salarna
utan att se något. Det hårda
marmorgolfvet under hans fötter vardt för
henom likt öknens flygsand, och de många
yppiga dräkter, hvari de förnäma
människorna voro klädda, föreföllo blott
som den tomma luften för hans blick.
Ingen vågade se honom i ögonen, då
han gick förbi, ty man var rädd att
hemfalla under deras förfärliga
inflytande; men då de vid ljudet af hans
tunga fotsteg gissade sig till att det
var han, som skred förbi, lyfte de sina
hufvuden och betraktade med skygg
nyfikenhet denna fetlagda, högresta,
något framåtlutade gubbe, som
långsamt försvann i det inre af det
kejserliga palatset. Om själfva döden gått
förbi, skulle de ej ha varit mer rädda,
ty dittills hade det varit så, att blott
den döde kände döden och blott den
lefvande kände lifvet, och det fanns
ingen brygga däremellan. Men denna
ovanliga människa kände döden, och
det låg något gåtfullt förfärligt och
förbannadt i detta hans vetande. Han
dödar vår store, gudomlige Augustus,
tänkte de med förfäran och sände
vanmäktiga förbannelser efter Lazarus,
som långsamt och likgiltigt gick allt
längre och längre in i palatset.
Numera visste också Cesar, hvem
Lazarus var, och var beredd på mötet
med honom. Men han var en manligt
stark natur, kände sin väldiga,
obetvingliga kraft, och i ödesdiger
tvekamp med den underbart uppståndne
ville han icke stödja sig på andra
människors svaga hjälp. Ansikte mot
ansikte, på tu man hand, skulle han träffa
Lazarus.
LEONID ANDREJEV
”Slå ej upp dina ögon mot mig.
Lazarus!’” sade han åt den inträdande.
”Jag har hört, att ditt hufvud är likt
Medusas och kan förvandla till sten
en hvar, som du blickar på. Men jag
vill betrakta dig och samspråka med
dig, innan jag förvandlas till sten,
tilllade han med en cesarisk
skämtsamhet, som dock ej var fri från fruktan.
Han gick ett par steg närmare och
tittade uppmärksamt på Lazarus
ansikte och på hans underliga
högtidsskrud. Och han blef lurad af den
ypperliga maskeringen, fastän han hade
en skarp, klar blick.
”Jaså! Till synes är du inte så
förfärlig, hedersgubbe! Men så mycket
värre för människorna, när det
förfärliga ikläder sig en så respektabel
och treflig skepelse. Låt oss nu
samspråka!”
Augustus satte sig och begynte ett
samtal, som fördes lika mycket med
ögonen som med tungan:
”Hvarför hälsade du inte på mig,
då du kom in?”
Lazarus svarade likgiltigt:
visste inte, att det behöfdes.”
”Är du kristen ?”
”Nej. ”
Augustus nickade gillande med
hufvudet.
”Det är bra. Jag tycker inte om
de kristna. De skaka på lifvets träd,
innan frukterna hunnit mogna, och
förskingra för vinden dess väldoftande
blommor. Men säg mig, hvem du är !”
Lazarus svarade med någon
ansträngning : ”Jag var död.”
"Ja, jag har hört talas om det. Men
hvad är du nu?”
Lazarus dröjde med svaret, men
upprepade slutligen i dof, likgiltig ton :
"Jag var död.”
Qåjag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
