Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
naturligtvis bort känna och lägga i
dagen. Tvärtom, han gjorde en ful grimas
och yttrade icke ett endaste ord af
beundran eller rörelse. De där
penningarna trodde han icke mycket på
och för öfrigt låg åtkomsten så
orimligt långt fram i tiden — det var visst
något att vara tacksam för! Nej, i
stället nästan hatade han det där
kapitalet. Det var ju orsaken till, att han
aldrig, aldrig fick ha något roligt, aldrig
vara med på något skoj så snart det
kostade pengar. Vännerna hade
salongsgevär, velocipeder, fotbollar och så
vidare, men George hade ingenting i den
vägen. Till och med penningar till en
usel slangbåge hade vägrats honom,
och samma dag, han hört sin fader sitta
och smälla med gummibandet mot
sedelbunten, samma dag hade han fått nej
på en anhållan om lumpna femton
pfennige till inköp af fortunapaket —
icke sådana där vanliga fortunapaket
med bara målade kort och tankelås
eller nyckelringar, utan sådana
fortunapaket, där det garanterades, att i ”hvart
femte” kunde köparen hitta 25- och
50-pfennig. Och icke nog med detta.
Han hade samtidigt blifvit serverad en
lång föreläsning om sparsamhet,
arbete, föräldrasorg och dylikt. Det var
ohyggligt!
När denna, enligt Georges mening,
olidliga girighet hade fyllt hans lidandes
mått, fattade han en dag ett raskt
beslut. Ville man icke ge honom
penningar, som han behöfde för att
tillfredsställa de anspråkslösaste
önskningar, nåväl, så skulle han skaffa sig
dem själf. Det var den enklaste sak
i världen. — Han funderade öfver
denna angelägenhet en sommarklar
morgonstund och dagen därpå gjorde
han, hvad tusentals pojkar gjort före
ANDERS EJE
honom : han rymde från sin pappa och
mamma. Men i motsats till de tusentals
andra pojkarna, hvilka hungern eller
förskräckelsen eller kanske t. o. m.
ordningsmakten snart förde tillbaka vid
örat som ångrande syndare, i motsats
till dessa, säga vi, vände ej vår George
tillbaka. Utrustad med en otroligt
uppfinningsrik hjärna och framför allt med
en ansenlig portion dogglik envishet
fann han alltid utvägar att slå sig
igenom svårigheterna.
Till en början hade han en
bergstark tro på att han skulle göra lycka,
hvarmed naturligtvis menades rikedom
och ära, men framför allt rikedom.
Så fort han hörde talas om en
främmande stad eller läste om ett
främmande land, tänkte han : där, där! Dit
måste jag! Blott en sådan som jag kan
där plocka upp pengarna, som ligga
på gatan. — Han reste också, men
väl i sina önskningars land mötte han
ständigt enahanda missräkningar och
motgångar. Alltid fanns där någon liten
hake, som fördärfvade hans sluga
finansoperationer. Ehuru ogärna,
måste han medge för sig själf att träden
med de feta penningpåsarna voro
hårdruskade och att hans armar icke hade
den styrka, med hvilken hans fantasi
utrustade dem.
Det hade varit rätt goda tider —
ibland, men å andra sidan hade det
funnits perioder i hans lif, som...
som ... George undvek helst att tänka
på, hvad han i sina samtal med sig
själf kallade ”kypar- och
matrosmiseren’”. Men han hade klarat sig igenom
och till sist hade det alltid erbjudit sig
något bättre.
Tjugufem år gammal hade han i
Chicago gift sig med lilla Juanna, en
tös med arabiskt blod i sina ådror. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
