Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN EPISOD UR GEORGE KESSERS LIF
hade uppträdt på samma tredje
klassens varité, han som trollerikonstnär,
hon som ”arabian song and dance”
och funnit för godt att slå sina öden
tillhopa. Nu skulle det ske underverk,
tyckte George.
I Rio uppträdde berättelsens tredje
person, impressarion Uri Buru, af
odefinierbar nationalitet, men med en
fantasi och en rikedom på idéer, som
t. o. m. slog Georges egen med ett
par goda hästlängder. — Dessa två
funno hvarandra en kvällstimme på en
whiskykrog. Det blef genast
kontakt ...
De refvo ned det lilla mörka kyffet,
i hvilket de sutto och byggde upp ett
stolt palats med tio våningar och
marmorsatta terrasser utåt ett blånande
lyckohaf. Hvilande på mjuka divaner
sågo de horisonten förmörkas af
mäktiga skepp, kommande för förliga
vindar, hårdt lastade med präglade
guldstycken i blänkande staplar — alla
destinerade till hrr Kesser, Buru & C :0.
”Men, ” sade Uri, ”för ögonblicket
skola vi inte företa något. Dina och
mina idéer måste först träffas och
utsockra sig riktigt. Du förstår ... Vi
slå dem i samma glas, de blandas, men
skilja sig sedan åt — den olika
tyngden, comprende! — och det skall bli
en fin färgskala, och så låter vi
publiken läppja. Jag tror, att det kommer
att bli ett styft — — lifgeding.” (Han
ville naturligtvis säga något helt annat,
men i likhet med tusen olyckskamrater
stupade han på sin svaghet för vackra
och främande ord.) —
George var ej missbelåten med
förslaget. Att för ögonblicket intet företa,
behagade honom. Icke så, att han i
själ och hjärta var en lätting, men han
tyckte mera om, att i sin fantasi bygga
34. — 1907. VI.
521
upp den ena jättelika skyskraparen
invid den andra, än att i verkligheten
knoga med hammare och spik för sin
fattiga stuga. Om kvällarna var hans
förtröstan gränslös, men morgonens
gråa ljus brukade reducera hans glada
säkerhet med sina modiga 75 ,. Och
detta var en stor plåga.
Resultatet af Uri Burus ”
utsockring” blef, att man skulle bege sig
till Buenos Aires, där värmen ej var
så stark. I Rio var det ju en sådan
fördömd, verksamhetsförlamande hetta
hela året om.
Buenos Aires undfägnades först
med en spiritistsceance, sedan följde
en trolleriföreställning med
snabbmålning, hvari Juanna var litet kunnig,
och till sist drog man till med
hufvudnumret : lotteriafton. Denna prestation
var Uris uppfinning och han var ej
litet stolt däröfver, men — sorgligt att
säga det — icke ens lotteriaftonen
kunde uträtta något. Allt gick illa,
inkomsterna betäckte knappast
kostnaderna för reklamer, lokal m. m. —
Buenos Aires visade ej den minsta
uppfattning af Georges och Uris
ansträngningar ...
Det var på morgonen efter det sista
misslyckade försöket.
George satt och tärde med bitter
min sin frukostwhisky i det smutsiga
kroghörnet på Hotel Continental. Han
var ensam och hade dragit
fotogenkaminen till sig, ty det satt i väggarna
en rå och kall fukt, som kom en att
rysa. Sysselsatt med en öfversiktlig
genomräkning af alla ramlade illusioner
— och det var minsann ingen
uppmuntrande kalkyl — såg han
dessvärre just nu ej heller någon utsikt till
förbättring och undrade dystert, hvart
de tio eller tolf reservplaner, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
