Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
alltid trott sig äga, nu tagit vägen. —
Hans tankar gingo till Posen, till
lumpkvarnen, till de feta sedelbuntarna och
bankens stora bok. Det var väl bror
Henrik nu, som satt och knäppte med
det grå gummibandet...
I detta ögonblick inträdde en lång,
gänglig sydamerikan i rummet. Han
hade ponchon kastad öfver axlarna och
frotterade ifrigt händerna mot
hvarandra under ett ideligt utstötande af
ao... ao... för kylans räkning.
Georges fotogenkamin väckte hans
uppmärksamhet, han kastade en tveksam
blick ditåt, närmade sig långsamt och
satte fingrarna tätt öfver ljusringen.
Han klarade rösten för att säga något
ord om det förbannade vädret, men i
detsamma kom han att möta Georges
blick och då fick han brådt att svälja
sitt caramba. Det låg en sådan otämd
vildhet, ett sådant ohejdadt raseri i
Georges ögon — det var ormens
hväsande och vargens hvassa tänder —
att främlingen, som eljest inte såg rädd
ut, fann för godt att retirera.
Men så kom Uri.
Hans lilla feta kropp rullade
ostadigt fram, insnörd i en snusbrun,
alldeles för trång öfverrock, hvars flottiga
scammetskrage, alltid uppvikt öfver
öronen, utgjorde ett välbehöfligt stöd i
nacken för slokhatten. Det bleka,
pussiga, orakade ansiktet hade lagt sig
i hårda veck och han förbrukade en
otrolig massa luft, när han nu saktade
farten och slog stopp.
”Dricker du redan whisky på
mor
ron, ditt as,” var hälsningen.
Intet svar.
"Hvar är flickan ?”
Tystnad.
"Hör du inte?
håller Juanna till?”
Jag frågar, hvar
ANDERS EJE
Då lyfte George sakta på hufvudet,
spände blicken i Uri, sade och
frågade hotfullt:
”Har — du — hittat — på —
något ?”
Nu var isen bruten.
”Nej, min gosse lilla, men jag
håller på.” Uri drog fram en stol och
satte sig bakfram, bredt skrefvande,
med armarna mot ryggstödet. ”Jag
känner på mig, att en idé, en plan, en
chimär håller på att få lif i min hjärna.
Jag erfar denna födslovåndans oroliga
glädje, som är ett osvikligt tecken.
Lilla-hjärnan har tagit hand om
gjutgodset och det är godt material, säger
jag dig, silfver, kanske guld — — hör
du, gamle gosse! — Jag skall dricka litet
whisky, det ger näring, fysiologerna
må säga, hvad fan dom vill.
Uri fick sin whisky med en
ägggula i och slök båda delarna i ett drag.
Därefter började han en häftig
vandring mellan bord och stolar, hvilka
bragtes i vild oreda. Han mumlade
halfhögt för sig själf, räknade upp
långa siffertal och pröfvade klangen af
en mängd utländska ord. — Det gick
lifligt till i hans hjärna, tycktes det. —
Plötsligt brast han ut i ett högt
flatskratt, ref ned en teateraffisch från
väggen och skref något på dess blanka
sida med stora bokstäfver. Sedan han
gjort några ändringar och granskat det
hela med belåten uppsyn, öfverlämnade
han papperet till George med en djup
bugning och en min som sade : nu tror
jag du fick! —
George läste, hans Öögon växte,
underkäken föll ned och han fäste på
sin vän en blick, som tydligare än ord
frågade: är det du eller jag, som är
vriden ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
