Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
K. G. OSSIAN-NILSSON
Ja, vår kärlek, som slår för vårt fädernesland
i hvart pulsslag, som för till geväret vår hand,
i hvar gnista, som blossar i målskottets brand,
när vi öfvas att värna vår strand:
ja, vår kärlek är med
till hvart minne vi ärft,
till hvar skog och hvar hed
våra fäder förvärft,
till hvart lysande dåd, som vi drömma ibland
bortom framtidens rodnande rand.
O du folk af soldater från dådstora dar,
har du ungdomen kvar, har du lifskraften kvar,
vill du vara ett folk under blågult standar
eller tjäna en utländsk barbar?
Står i blomning din stam?
Är din blomning i frö?
Vill du lefva med skam?
Vill med ära du dö?
Tag geväret på arm, och gör strupen din klar,
och gif frågarn ett dånande svar:
När vårt fädernesland likt en moder så kär
ropar upp sina söner och faran är när,
hon som skänkt våra lif, våra lif hon begär,
våra armar och våra gevär!
Därför härda till slag
våra armar sitt stål,
därför söka i dag
våra kulor sitt mål,
därför samlas vi alla från skogar och skär
till en jublande medborgarhär.
K. G. Ossian-Nilsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
