Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISCHA
förfärliga exekutionen icke yttrat ett
ord. Han låg och bara stirrade
framför sig.
Då jag kom in med läkaren, doktor
Vasiljeff, mötte Mischas ögon mina.
Hans barnansikte hade ett hjälplöst
uttryck.
’Hur är det med dig, Mischa?’
frågade jag vänligt.
Mischa nickade.
Läkaren, en liten fetlagd man med
knubbiga händer, undersökte hans
rygg. Den var en enda stor skorpa.
”Det går ju bra, sade doktor
Vasiljeff, ”snart är du på benen igen.’
Läkaren gick, och jag blef ensam
med Mischa.
’Ar det någonting du önskar?’
Mischa såg långt på mig, och hans
läppar rörde sig. :
’Ni är god, mumlade han.
"Jag vill gärna göra någonting för
dig, om du har några önskningar.’
Vill ni skrifva ett bref för mig,
ers välborenhet? kom det sakta och
osäkert.
”Det vill jag gärna. Till hvem skall
jag skrifva?”
Mischas ansikte blef ljusare. Han
talade fort.
"Till min mor där nere vid Kiev,
ers välborenhet, till min mor. Vill ni
säga att jag ansträngt mig litet under
exercisen, men att jag snart är frisk
och rask. Ni skall inte skrifva som
det är. Om min mor får veta att man
slagit mig, vill hon kanske inte mera
se mig.’
’Hur kan du tänka så? invände
jag, din mor vill nog alltid se dig, hon
förlåter dig alltid, om du gjort
någonting orätt.
’Hon vet att jag aldrig gör orätt.
Men hon kan ej tåla det som är skam.
657
Hon blir sjuk och dör, om hon får
veta det.’
Jag såg in i Mischas ögon, och jag
visste ej hvad jag skulle svara.
”Vill ni skrifva ännu att mamma
skall hälsa Natascha och säga att jag
snart kommer hem? Natascha, ser ni,
håller af mig. Hon är Ilja Petrovitsch’
dotter i granngården. Hon är stor och
vacker. Ingen har så långt hår som
hon, och ingen kan dansa som hon.
När jag spelar balajka på trappan under
sommaraftnarna, dansar hon. När jag
är borta, dansar hon inte. Skrif, ers
välborenhet, att jag snart kommer hem.’
"Det skall jag göra, Mischa. Du
skall själf få läsa hvad jag skrifvit.
Se så, hvila dig nu, det är icke bra
att du talar så mycket.’
Jag strök med handen öfver Mischas
hufvud och gick. Vid dörren stod den
gamla koppärriga sköterskan. När hon
öppnade den för mig, stammade hon:
’Ni är god, ers välborenhet, Gud
välsigne er"?
Jag hviskade till henne att följa mig
till mitt rum, och hon skyndade efter
mig. Jag föreslog att jag i hennes
namn skulle skrifva till Mischas mor
det, som han önskade. — Håll tyst med
saken! Det är bättre så.’
Gumman tackade mig under tårar.
Jag bad henne komma tillbaka om en
half timme. Hon infann sig på
minuten. Jag räckte henne brefvet och bad
henne gifva det åt Mischa att läsas.
Jag gick ner till stallet och sade till
att man skulle sadla bataljonens bästa
ridhäst. Man kan ha en känsla af
befrielse, när man sitter till häst. Jag
hade fått en längtan öfver mig att rida
långt bort.
På den höga svarta rashingsten
sprängde jag i galopp längs en smal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
