Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658
väg, som genom fälten förde ner till
Onegasjön. Jag närmade mig redan det
blå vattnet. Tanken på att jag rätt snart
var tvungen att vända tillbaka till det
enformiga lägerlifvet var mig obehaglig.
Länge hade jag icke färdats fram
utmed sjön på den löddriga
passgångaren, innan jag plötsligt fick nog
af förströelsen. Det såg ut att bli åska.
Luften var tung och kvaf. Bromsarna
svärmade kring hästen, och det kom
en irriterande olust öfver oss båda.
Jag vände oc: :ed hemåt i snabbt traf.
På kaser:. :den kom öfversten
emot mig. Han såg ut att vara på godt
humör.
’Nå, ni var inte länge borta,
ropade han och grinade med sina
hvalrossbetar. För varmt i dag, hvasa?”
’Ja, det är alltför varmt. Det blir
visst åska.’
Jag hade stigit af hästen. Min
dentschick ledde den redan kring
gårdsplanen.
Öfversten kom fram till mig och
bjöd mig en cigarrett ur sitt stora
silfverfodral. Allt jämt leende sade han:
"Vill ni gå upp med mig och se om
vargynglet blifvit spakare?’
”Vargynglet? upprepade jag, utan
att genast förstå. ”Hvad menar ni?’
”Satungen då, om ni vill, lillryssen,
som fick smörj. Det återstår honom
ännu att be om nåd. Han bör kväsas
ordentligt, för exemplets skull.’
”Han är visst mycket matt ännu,’
vågade jag en försiktig invändning.
’Han kan tala i alla fall, säger
Vasiljeff. Det är bäst ni följer med.
Han hör till ert kompani.’
Jag hade ej annat val än att gå med
till hospitalet, hur gärna jag än velat
slippa. Jag anade ondt.
WENTZEL HAGELSTAM
"Det är nog åska i luften,
mumlade jag. a
Med bullrande steg och klirrande
sporrar gick öfversten fram till
bädden. Mischa såg förskräckt ut. Blodet
vek från hans kinder, där han låg
orörlig och stirrade. Hans blick irrade
osäker från Ööfversten till mig och
tvärtom. s .
Ar du spak nu, din satunge? röt
öfversten.
Det gaf ett ryck i Mischa, och äfven
jag skälfde till. Jag lade märke till att
den koppärriga gamla vid dörren
korsade sig.
"Vet du inte hvad du har att göra ?”
Mischa bara stirrade, och hans
händer famlade på filten.
Se så, gör dig inte till!? kom det
igen med tordönsstämma. — Vill du
be om nåd, eller vill du ha en bastonad
till?”
Öfverstens ögon rullade vildt och
han böjde sig fram öfver sängen med
knutna näfvar.
Med ett ryck hade Mischa satt sig
upp. Han harskade sig, och lutande
sig framåt, spottade han öfversten i
ansiktet.
”Du son af en hynda" skrek han
och föll så tillbaka i bädden, skälfvande
som i kramp.
Det såg ett ögonblick ut som om
Mischas sista stund var slagen. Den
skulle i alla fall icke länge låta vänta
på sig.
Jag lyckades hålla bödeln tillbaka.
Han skulle i nästa sekund massakrerat
sitt hjälplösa offer med knytnäfvarna,
om jag ej med åsidosättandet af all
disciplin hade ställt mig emellan.
Fattande öfversten i båda armarna,
stammade jag:
”Betänk hvad ni gör! Han yrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
