Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISCHA
han har feber, han vet ej själf hvad
han gjort . .-.”
Öfverstens klumpiga steg bullrade
redan i trappan, och i nästa ögonblick
hördes hans rytande kring hela
kasernkomplexen. Jag kunde blott urskilja:
”Kompaniet! ”Brännvin!Y ”SIlå ihjäl"
Jag lämnade Mischa åt den
vettskrämda sköterskan, som jämrande
korsade och gudvälsignade sig.
Att bringa öfversten till sans var
icke längre att tänka på. Omgifven af
en grupp tigande officerare i kasinot,
ropade han som i sjönöd och slog
omkring sig med armarna, allt under det
han tömde det ena vodkaglaset efter det
andra.
Jag stod på trappan och såg första
kompaniet marschera upp, skyldrande
med sina långa vidjor. Om jag flydde
till mitt rum och ref mig i håret, kunde
jag ej rädda Mischa.
Militärdisciplinen ...
Alla bataljonens officerare samlade
sig på gården. Öfverstens skrän hade
hörts vida omkring. I öppningarna
mellan kasernbyggnaderna skockade sig
bönder med långt hår, arbetare
ljusröda kattunsblusar, kvinnor med
brokiga förkläden och barn.
Olyckan stod målad i deras
ansikten. Intet mummel, intet knot. För
gatloppet, knutpiskan, galgen har den
ryska allmogen endast resignationens
uttryck : olyckan! Är det icke
frälsa
659
rens ”fader förlåt dem, ty de veta icke
hvad de göra!?
När Mischa stapplade naken fram
öfver gården, stödd under armarna af
två underofficerare, visste jag att jag
stod vid en graf. En lärka slog i skyn,
och långt borta på slätten gnäggade en
häst.
Mischa kunde icke springa genom
ledet. Han rörde sig med svårighet;
skorpan på hans rygg var liksom
en vägg, som tog er =<hvart han
vände sig.
Jag vet ej hur det tillgått, men
det kommer jag ihåg att af det raka
ledet hade blifvit en cirkel, där Mischas
bruna rygg var medelpunkten.
Genom stillheten ljöd öfverstens
kommando. Jag kan ännu ibland höra
det i sömnen :
’Slår
’Slår
Jag väntade på vidjornas hvissling.
Mischa stod som Daniel i
lejongropen.
Hvarenda man i kompaniet hade
sänkt sin vidja till marken.
Öfversten ställde sig i cirkeln med
höjd revolver.
"Vill ni lyda?”
Nu hvisslade vidjorna.
Det behöfdes icke mera. Skorpan
på Mischas rygg hade spruckit, och
han föll ihop.
En blodig liflös massa bars bort i
en schinell...
43. — 1907. IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
