Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
702
icke hans ansikte, och det kunde då
grosshandlaren godt förstå.
”Ser du, någon i huset måste det
ha varit, ” fortsatte han. ” Folk springer
inte omkring i stan med nycklar till
Ljungströms kontor i bakfickan, och
det finns väl inte någon sorts
barometer heller, som förkunnar, när
kassaskåpsnyckeln händelsevis sitter i. Om
du lyder mitt råd, så tag reda på, om
Herbert och Klewe verkligen hade
stämt möte. Men du behöfver inte rifva
upp så mycket damm för det. Få vi
klara papper på, att det är han, och det
är det, så skall jag tala vid gossen.’”
”Hvad tänker farbror säga då?”
frågade Magnus litet oroligt.
”Ingenting farligt. Men nog skall
han veta, att han lefver en liten stund.”
Grosshandlaren nickade för sig själf.
”Hur kan man egentligen bära sig så
förbaskadt enfaldigt åt? Han kunde väl
åtminstone brutit sönder en
fönsterlucka, så att det hade sett det ringaste
sannolikt ut.” Farbror Andreas
tonfall var högst ogillande. — ” Nå, hvad
,tänker du nu göra?”
”Först och främst skall remissan
i väg, ” sade Magnus, ” och till den får
jag lof att ha pengarna, som fattas.
Det kommer nog in en del i morgon
eller öfvermorgon, men jag får lof att
skaffa i dag. Kan farbror låna mig
dem ?”
”Fyra tusen?”
”Ja.”
”Nå, om jag inte vill, så är jag väl
ändå tvungen. Men jag vill ha igen
dem precis med detsamma, som det
kommer in några.” Grosshandlaren
knep ihop munnen och såg afvaktande
på Magnus.
”Ja, naturligtvis. ”
Magnus väntade, medan
grosshand
ULRIK UHLAND
laren mycket omständligt tog fram en
checkbok ur en låda i sin chiffonjé
och skref ut en anvisning på fyra
tusen.
”Nå, Wennmark, han ligger ju,
han ?”
”Ja,” sade Magnus. ”Hans mor
telefonerade för en stund sedan.
Doktorn hade varit där både i går och i
dag. Han är rädd, att det blir
nervfeber.”
”Hm, ” sade grosshandlaren. ”Det
är farligt, det. Nu skall jag i alla fall
se. ”Han tog patienskorten och satte
sig till rätta. ”Gör som jag säger, tag
reda på, så fort du kan, hur det hängde
ihop med min käre Herbert och hans
baron. Och du låter bli att trakassera
flickan Bach.”
Han började med stor precision
lägga ut korten, och Magnus gick med
anvisningen på fickan ned på kontoret.
Marianne satt som vanligt och var
flitig. Solen började lysa ute på
Skeppsbron, och strålarna letade sig in
genom kontorsfönstren och skeno på
Mariannes ljusa hår. Hon såg i alla fall
så treflig ut, där hon satt, tänkte
Magnus, och det låg något så tryggt och
klart i hennes ögon, när hon tittade
upp. Nej, han var en fullkomlig idiot,
som kunde tro något sådant om
Marianne Beach.
Han tog på sig sin hatt och sin
korta ytterkavaj, ty springpojken var
icke inne, och han ville själf gå till
banken. En så stor summa var det
för resten inte värdt att anförtro åt
pojken.
Magnus var ofta uppe på banken,
och han var särskildt bekant med
kassören, sSom tog emot anvisningen. Det
var mycket litet att göra, och kassören
och Magnus stodo en stund och
pra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
