Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
932
bakelser var numera obligatoriskt vid
hvart och ett af hennes besök.
”Skulle det inte se nästan bättre
ut på farbror med en annan?”
”Det skulle, jo. Helst en, som var
struken med kimrök, och med taflan
bakfram. Men konsulinnan begärde
uttryckligen en förgylld.’”
”Jag kan tro det,” sade Ann-Marie
filosofiskt. ”Ville hon inte ha en i
empire ?”
”Nej, det sade hon ändå inte.”
”Det var konstigt, för i flera dar
har hon inte talat om annat än empire.
Hon säger, att det är det enda, som är
modernt, fast hon tycker, det ser så
kantigt och smalbent ut.”
”Åja, jämför hon med sig själf, så.
Hon går då en smula mera i rokoko,
jag menar förstås i barock. Men nu
tar jag i alla fall den där. Hvad säger
Robinson? Kom hit ett slag.”
”Det behöfs inte, för det förstår
väl herr Byström bäst själf. Tag den,
som det är mest med krumelurer på,
för den blir väl bäst i stil med farbror.’”
Ann-Marie flyttade tankspridd, enligt
sin vana, öfver den största bakelsen
på sin assiett. ”Men jag tänkte, att vi
skulle dricka det här kaffet.”
Herr Byström gjorde en hotande
åtbörd med ramlisten mot konsulns
skinande ansikte, och så gick han och
satte sig bredvid Ann-Marie på
ottomanen. Men fastän porträttet
verkligen retat honom, såg han i alla fall
icke längre förargad ut. Han drack ur
sitt kaffe i ett par klunkar, och sedan
placerade han sig bekvämt, halfliggande
mot de väldiga kuddarna, och började
röka på sin långa pipa, medan han
iakttog Ann-Marie. Hon var
sannerligen gudomlig i den svarta
sammetsklänningen, tänkte han, det vill säga,
ULRIK UHLAND
det var hon egentligen inte, men ändå.
Hon hade, som hon sagt, satt i ett
stycke fram och bak, men sammeten
gick icke upp längre än till halsgropen.
och halsen lyste bländande. Den var
verkligen praktfull.
Lilla fröken Robinson hade magrat
ganska betydligt, och det klädde henne
utmärkt. Hon förde sig smidigare
också, eller var det kanske den
harmoniskt skurna dräkten, som lade mera
grace i hennes rörelser? Hur som
helst, nog var det en betydande skillnad
mellan den flicka, som satt här bredvid
honom, och den rödhåriga fröken
Berthelsen, som klifvit omkring i
konsul Ljungströms villa vid Nacka.
""Det är konstigt.” sade Ann-Marie
midt i hans funderingar. ”Det är, som
om man blef trött på allting, om man
också tycker aldrig så bra om det i
början. ”
"’Ja, det är nog alldeles riktigt, det.
sade herr Byström. ”Men hvad är
det, som låter er säga ett sådant
visdomsord ?”
”Det är de här gräddbakelserna,
svarade Ann-Marie. Hon satte assietten
tillbaka på det röda, låga rökbordet och
knäppte ihop händerna i sitt knä.
”I början, då tyckte jag, att jag
skulle kunna äta ihjäl mig på dem, men
nu kan jag inte få ner hela den här
en gång. Jag tror inte, jag vill ha
gräddbakelser mera.”
”Då få vi väl tänka ut någonting
annat, då.”
”Ja, men nu ska jag ju inte
komma hit något mera.”
”Hvarför det?”
”Nej, taflan är ju färdig, vet jag.
Ann-Marie gjorde alldeles som herr
Byström. Hon kröp upp i det
mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
