Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LONDON 49
Man bekymrar sig ej mycket om hvad
som försiggår på scenen, man vandrar
omkring, knuffas och trängs, skrattar
och slänger ut en lustighet. Ljuset
speglar sig i Johnys monokel, där han
stegar omkring och är idel ögon för de
dekolletterade skönheterna. Då och då
gör han en afstickare till en af de tre
amerikanska barerna som finnas
inrymda i alkovliknande små
inhägnader på ”promenaden”’. Han köper en
parfymflaska för en 5 shilling och
lämnar den åt en skönhet och om han är i
godt humör drar han korken ur den
och häller hela innehållet öfver henne
med ett skratt. Utkastaren ger honom
ett öga, men han får till svar ett högt
och glädtigt: hullo, how do you do,
old shap.
Klockan elfva stängas teatrarna.
Trängseln är värre än någonsin, skrik
och hvisselpipor, hästtramp och
kuskarnas sluddriga basröster, man tror sig
bevittna en slags panik men slingrar
sig fram mellan hjul och hästhufvuden
öfver gatan. Restaurangerna stängas
klockan strax efter tolf och det gäller
att raska på för att få ett hörn af ett
bord och en liten bit mat innan man
ger sig i väg hem. Och när man vid
half ett-tiden kastar sig upp på den sista
bussen för att komma till sin port för
så billigt pris som möjligt, ligga
gatorna tomma. Här och där en
nattvandrare, som promenerar makligt
fram fri från trängsel och mänskor. På
sofforna längs Hyde Park sitta
trashankar, män och kvinnor om
hvarandra i förvridna ställningar med
hufvuden lutade tungt mot grannens
skuldra. Det är slummen, som ej
hunnit tigga ihop de tre fyra pencen till
ett nattlogi. Klockan slår ett i ett
kyrktorn, man stapplar ned från den smala
4.
trappan från omnibussens tak och
svänger in på en bred tvärgata, som nu
ligger mörk och tom. Alla hus sofva
med nedrullade gardiner, en polis
kommer trottoaren fram med blindlyktan
på magen. Man hör honom knappast,
hans gummiklackar förta allt ljud och
när man går förbi ger han en en
granskande blick och säger : good night, sir.
Allting är tyst, dödstyst, man skulle
kunna höra ett löf falla till marken.
Långt borta ifrån uppfångar man ljudet
af en häst, som slår hofvarna mot
asfalten, en cab, som skyndar i väg, i
skarp traf. Så blir allt åter tyst.
London sofver, en djup sömn. Äfven de
femtio tusen, som intet tak ha öfver
hufvudet, ha funnit sin soffa eller
statyn, mot hvars granitfot de lägga
sig till hvila.
— — — — — — — — — — — — — —
Man skall se Whitechapel en kväll.
Men att komma från West-end till
East-end är en hel expedition som kräf-.
ver en särskild utrustning. Man skall
ta på sig sina sämsta kläder, och är
man innehafvare af ett par byxor med
ett hål i stussen är det så mycket
bättre, ty det hålet befriar en från den
obehagliga uppmärksamhet ett par ny-:
pressade byxor skulle förläna. En
mjuk blå krage och en resmössa hör
också till den uniform, som skänker
ett angenämt inkognito och ger en den
frihet att röra sig och gå hvart man vill,
utan hvilken man ej kan få en riktig
inblick i hvad Witechapel vill säga. Det
talas ibland om nödvändigheten af att
stoppa en revolver eller en boxhandske
i ena byxfickan, men denna del af
utrustningen torde vara mindre lämplig.
Vid ett eventuellt slagsmål äro de af
ingen nytta, det första ens angripare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
