Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 GUSTAF HELLSTRÖM
som på samma gång verkar fett och
svultet, med kinderna lösa och
hängande, en kort, indragen och rund haka,
ögonen runda, utstående och liflöst
glåmiga. Dessa två typer, mannen och
den unga flickan, följas som oftast åt
parvis, och i nio fall af tio har en
af dem ett litet dibarn på armen. Man
ser dem öfverallt, på krogar, på gatan,
i ”Funland”’, på de billiga varietéerna.
Det är ett af de ljusa partierna i
Eastends själslif och det som faktiskt håller
denna stadsdel med dess en och half
million proletariat tillsamman, att dessa
mänskor äro monogama. Detta
förhållande brukar alltid tjänstgöra som
en tröst för mänskoförbättrare och
moralister med en transcendental
läggning, som ett vackert och slående bevis
på äfven de lägsta mänskors: släktskap
med en idé. Men förmodligen äro
dessa goda tankar falska. Det är
nonsens att tala om något sådant som en
idé i samband med typer som dessa —
och allra mest en moralisk idé af den
art som monogamien, som bekant en
af de sista och högsta etiska principer
äfven en kultiverad mänska förmår
införlifva med sig själf. Förklaringen är
nog en annan, äfven om den ej är
just vacker eller lockande att gripa till
och den är i korthet följande : det första
villkoret för att en man, som redan
lefver tillsammans med en kvinna, skall
börja se sig om efter en annan eller
en annans, är att han skall känna sig
mätt. Världen har tämligen sannolikt
aldrig sett en hungrig man uppträda
som förförare eller äktenskapsbrytare,
såvida han ej haft ett godt mål mat i
baktanke.
Så länder oss monogamin i
Whitechapel likaväl som den stora likheten
typerna emellan att se East-end, dess
"London.
mänskor och dess elände från en
allvarligare och djupare synpunkt än den
en gatu- eller krogscen kan skänka.
Whitechapel Road är långt ifrån
den intressantaste gatan i East-end.
Den är för ljus och för mycket
trafikerad. Man måste vika af åt höger eller
vänster, in på bigatorna för att få en
bättre inblick. När man vandrat
Whitechapel Road en tio minuter framåt,
står man plötsligen i en främmande
värld. Man är tusen mil borta från
Där finns teatrar och
varietéer längs trottoaren, men om man
kastar en blick på affischen kan man ej
läsa den. Den är tryckt i Yiddish och
inne på scenen spelar Hamlet eller
sjunger Carmen på Yiddish. Publiken
är uteslutande judar och de promenera
i flockar på trottoaren. Gamla
gråskäggiga män med allvarliga ansikten
klädda i långa bonjourer med ärmarna så
vida att de kunna sticka in händerna i
dem, unga flickor och män som vandra
leende fram arm i arm, snyggt och ofta
pråligt klädda, ett guldhalsband kring
en litet fet hals och en alltför brokig
väst. Men man är glad när man ser
dem, de sticka af som en lisa efter en
sveda. Det har upprepats till leda
att judarna ej äro lika andra mänskor.
Men man ser det bäst här, där man
möter dem i tusental. Det är ett folk
för hvilket omgifningarna tyckas ha
förlorat sin betydelse. Det är med dem
som med den ständige resanden, som
flyttar från ett hotell till ett annat,
sofver i ett nytt rum hvarje natt utan att
känna sig främmande eller i bristande
jämvikt. De behålla sin ambition äfven
i smutsen och om den också klibbar
vid deras kroppar, tyckes den aldrig ha
affekterat deras själ med dess en smula
prosaiska idealitet. Hvarje butik äges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
