Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANSEN 67
kände med sig, att de kunnat haft lika
mycket estetiskt värdefullt att uppvisa i
rytmiska rörelser, i mimisk
uttrycksfullhet, i behagfull pose, fingo vackert hålla
sig stilla.
Och långt i fjärran låg den tid, när
dansen, detta kroppens uttryck för själens
samklang med melodi och rytm,.ansågs
upphöjd och helig,
när den mänskliga
gestalten med den
som medel fick
under festens
högtidliga glans i
liffullhet och
harmoni tolka fröjd
och hänförelse,
andakt, jubel och
triumf.
Det helleniska
folkets — lif var
genomträngdt af
dans och musik.
För forntidens
grek sammanföll
dansen med
förhöjd — lifskänsla,
den var
själfskrifven som
förkunnare af den
offentliga glädjen, med
dans förhärligades
landets segrar och
med dans firades
de fester, i hvilka
naturens
företeelser upphöjdes till
mytologisk kult. Vid sommarens fulla
mognad, vid vinskörden stegras
lifsberusningen, och de dionysiska festtågen
utmynna i religiös extas. Dräkten löses och
fladdrar fritt kring gestalten eller ersättes
med panterhudar för att fira den
panteråtföljde guden, de dansande bekransa sig
med vinlöf och gripa instrumenten för att
själfva beledsaga sina rörelser med musik.
Dansande backantinna.
Pompejansk väggmålning.
Det är här framförallt den
gemensamma glädjen och yran, som tar sig uttryck,
men hellenerna kände också solodansen
och den fordran på-den dansandes skönhet
och behag, som icke mindre än krafvet
på den mimiska talangen helt naturligt
är förknippadt därmed. Berömda
danserskor prisades för sin fägring, och den
- grekiska bildande
konsten älskade
att återge den
mänskliga
gestalten i dansens flykt
eller i dansens
pose, detta
ögonblick af stillhet,
hvilket i sig
innefattar solodansens
spänning för den
åskådande, som
därunder spanar
på hvad denna
lefvande bild nästa
ögonblick — skall
skänka. Det är
isynnerhet
vasmålningarna, som i
stor rikedom bjuda
dylika —
afbildningar, hvilka äfven
i mängd finnas
bland de
pompejanska
väggmålningarna.
Stundom var
denna dans endast
ett uttryck för den
dansandes glädje öfver rytmen, en
stämning, som fann sitt språk i ställningar
och rörelser, hvilka ofta tilläto att
tamburinen hölls i handen och sköttes af den
dansande. Men vanligen åtföljdes den
uppträdande af personer, som hade att
utföra musiken, och det instrument, som
då mestadels användes, var dubbelflöjten
med sina veka toner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
