Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 HILDA SACHS
Stundom var dock målet
ett mera medvetet framträdande
af gestalten i plastiskt syfte,
och detta vann man både
därigenom att dräkten inskränktes
och kroppens linjer fingo verka
genom sin egen skönhet, eller
genom användande af en
veckrik klädnad, som i dansen
omfladdrade gestalten och
förrådde dess form. Öfvergången
häremellan, hvilken
naturligtvis framträder i en mängd
yttringar, se vi bland annat
i slöjdansen, där det lösta
klädnadsstycket spelar en stor
roll, och i Pompejis målningar
är det just dessa skiftande former vi finna
i rikaste mångfald.
Under medeltiden kom helt naturligt
dansen att stå mycket lågt, kristendomen
har aldrig haft ett godt öga till den. Den
blef nära förbunden med akrobatkonst,
danserskor åtfölja »konstmakare» och
upp
Canot: Danslektionen.
(1765).
Dansfest vid ett flandriskt hof.
(1400-talet).
träda i lindans eller som
trapetskonstnärinnor. En fortsättning häraf äga vi i
varietéoch marknadsgyckel.
Den sällskapsdans, som förekom, var
hufvudsakligen en stel hofdans med
högtidligt afmätta rörelser, som de uppvaktande
utförde inför fursteparets ögon, och i
renässansen utbildar den sig mer och mer till
det festliga upptåget, som hufvudsakligen
från de italienska hofven spred sig kring
Europa och hvilket fortfor att lefva ända
in i sextonhundratalet. Hållningen, att
föra sig och att värdigt utföra en
hälsning blir ett af kulturens första bud. Man
dansar i stor festdräkt, kavaljererna med
hatt, värja och mantel, damerna i tunga,
stelt och praktfullt broderade skrudar.
Man instuderar allvarligt flera sorters
bugningar med flera tempi i hvarje, och
vidlyftiga läroböcker afhandla denna och
dansens konst.
I en italiensk dansbok från
fjortonhundratalet ges detaljerade föreskrifter
angående den hållning en dam bör intaga.
»Hennes kropps rörelser böra vara milda
och blygsamma, hon skall föra sig
värdigt och förnämt, hennes blick får icke
vara högmodig, icke irra omkring än hit
och än dit. För det mesta bör hon
är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
