Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILGRIMSFALKARNA.
ar PAUL ROSENIUS.
TV Met går ett litet vandrarfölje
i) genom skogarna. De gå tysta,
ZM hvar i sina tankar, som i
drömmar, som i rus af vildmarkens
vin. Och vildmarkens vin är
understundom tungt, så att svetten immar
under bördorna, och stundom så lätt
som fölle minnet af allt ifrån dem. Den
stora vildmarken är själf ett väsen som
skiftar syn och sinne. Och den tager
dem i sin fadersfamn och talar till dem
med tusen sinnebilder. När den talar
falla alla slöjor, och själarna stå öppna
som genomlysta vatten. All lifsens sorg
blir starkare känd och starkare buren.
Och glädjen blir ny och svindlande som
en himmel.
Den som går före håller öga med
stigen. Än löper den tydlig och klar
som tilltrampad jord mellan trädrötter
och stenar. Än rinner den bort som en
åder af brunröda fjolårsblad. Den hör
upp ibland inför ett sumpigt vattendrag.
Där kunna hala trädstammar, lagda ut
på rad, bjuda en att gå vidare. Har
man ingen spång att följa, söker man
sig fram där videt och dvärgbjörken
spirar ur fastare grund och där
starrtufvorna vackla som minst under
trefvandet. Är man öfver, blöt högt upp
öfver lappskorna, söker man åter upp
den borttappade vägen.
Luften är fuktig och ljum och
sjunger af myggor. Björkarnas grenar stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
