Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
er vackra boa,«< varnade Thure, i det
han fäste hennes uppmärksamhet på
en hel del lösryckta fjädrar, som litet
här och hvar fastnat på hennes med
talrika spetsar garnerade dräkt.
Lilla nåden, som = naturligtvis
tyckte sig ha rättighet att plocka på
sin fjäderskrud hur mycket hon
behagade utan att den odräglige Thure
Brate behöfde blanda sig däri, kände
sig för andra gången stucken men
beslöt nu att genast sticka igen.
«Hade ni varit lika kvick som ni
är inbilsk, skulle ni naturligtvis ha
sagt, att jag ser ut som en plockad
gås,< yttrade donnan och gaf Thure
ett par ilskna ögon.
«Å, jag vet inte just, min nådiga,
hvarken plockad eller oplockad, om
jag skall vara riktigt rättvis. Men i
öfrigt synes mig karaktäristiken af er
själf ganska tillfredsställande träffad,<
utlät sig Thure, nu som alltid herre
öfver situationen.
Unga fröken, som i likhet med
öfriga den tidens professorsdöttrar
kände till de mera framstående
studenternas privata förhållanden och
deras tentamina minst lika bra om
inte bättre än mången gång
studenterna själfva, lofvade sig heligt och
dyrt att «<brygga<, som det heter, och
det ordentligt ändå, för Thure hos sin
fader, professorn, känd lika mycket
för sin grundlighet i sin vetenskap
som för sin styrka i — sympatier för
den studerande ungdomen.
Thure afläste ögonblickligen sin
fiendes dyra löfte i den blick, hon
gaf honom, innan hon med allt skäl
vände honom ryggen. Utrustad äfven
med ett godt praktiskt förstånd gick
han utan att vara det minsta rädd för
utgången af sin temtamen likväl
dagen därpå upp till professorns son,
som var docent i faderns ämne,
vörd
ERIK HANESON
samt anhållande om ett antal
lektioner, hvilket naturligtvis genast och
med nöje beviljades.
Och så kom tentamensdagen.
Thure, uppsträckt i en elegant
frackkostym stod bockande
framför den gemytrlige tentatorn.
«Jo, ni är mig just en lustig ture,«
började professorn tentamen.
«Tackar allra ödmjukast, bäste
farbror, lika kärt som oförväntadt,<
svarade Thure, räckande för andra
gången fram sin hand.
Professorns blick vardt mörk, och
han slog ögonblickligen öfver på en
annan bog.
« Nå, hvilken examen tänker min
herre absolvera,« fortsatte professorn.
«Graden till att börja med,<
förklarade Thure.
«Det vore fan,< menade tentator,
«det är det högsta de flesta sluta med.«<
«Ja, jag vet nog det, men det är
det minsta, jag kan nöja mig med.«
Professorn tittade upp på Thure
öfver glasögonen. Så stor
systematiker och analytiker han än trodde
sig vara, så stod han likväl en smula
villrådig inför denna för honom
främmande art af civis academicus.
«Och kanske jag kunde få en
liten upplysning om, hvad min herre
har läst.«
Thure uppgaf en hel del, som mer
än tillräckligt fyllde måttet, äfven i
fråga om ett mycket högt betyg.
«Och så har jag tagit lektioner
för herr professorns son, docenten,«
tillade han.
«Det vore fan,< upprepade
professorn, denna gången betydligt
mildare i tonen.
«Ja, man kommer icke till fadern
utan genom sonen,<« citerade Thure,
som inte var så värst bibelsprängd i
vanliga fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
