Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FHOTELLGET;
ar ANDERS ÖSTERLING.
in herre önskar ett rum?
Min herre är engelsman,
inte sant? Å, här är
golossalt mycket engelsmän hos oss i år,
golossalt. Jaså, inte engelsman? Min
herre talar annars med engelsk accent.
Jaså svensk — aha, Sverige! Ett rum
åt lagunen? Den här vägen!”
Den pincenezbleke portieren
kastade sig med ett vandt skutt in i
trapplabyrinten, och den resande följde efter.
Oafbrutet skramlade hans nasala svada
genom korridorerna, som en studsande
celluloidboll med hagel i. En dörr
slogs upp, det lilla rummet var fullt af
silfverblek aprilsol, och i taket böljade
ett strimmigt spel af reflexer från den
ljusspeglande lagunen därutanför. Den
resande igenkände med ett leende en
af taflorna på väggen, en schweizisk
alputsikt, men observerade samtidigt,
att vrårna dekorerats med en hel del
nya spindelväfvar.
”Det är samma rum jag hade i
fjol, ”” sade han.
”Å, min herre var här i fjol? Ja,
då var inte jag här. Mycket är ändradt
sedan dess ... Men får jag inte föreslå
er någon utflykt i dag? Storartadt
väder! Ångaren till Lido två minuter
härifrån. Min herre kan vara tillbaka
till table-d’”höten. Jag kan
rekommendera ...”
”Tack, tack!”
Lämnad ensam ställde sig den
re
sande vid det låga fönstret och såg ut.
Venezia! Så kunde han än en gång låta
sitt öga smeka Rivans dristiga hvita
båglinje. Den flaggande redden
gnistrade i förmiddagssol, och
apelsinstånden glödde som gula fläckar på
stenläggningen nedanför. Ljust, grönt och
hvitt — så låg synen där, utsträckt som
i leende väntan, och den resande kände
i den svala sjöbrisen en rysning
genom märg och ben af vårlig frossa och
lycksalighet.
Ett samtal trängde från vestibulen
upp genom våningarna, det var åter
portierens organ... och en kvinnlig
stämma, litet butter och resignerad. Det
föreföll, som om de tvistade om något.
&
Först i skymningen efter en
berusande dag kunde den resande besluta
sig för att vända hem till hotellet.
Palatsen hängde röda som rost och
gula som ockra i den vattengröna
aftondagern, det var andlöst mellan
klockklangerna, och endast spridda
gondoliärrop hördes från dunkla
småkanaler ... som djurläten från förtrollade
skogar i sömn. Men öfver redden steg
ett blåaktigt regntöcken, en bolmande
skybank, hvari masternas tacklingar
längst ute strökos ut och trasslades
upp. En rå skymningsvind tog till att
blåsa, och det gick spetsiga böljtoppar
på lagunen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
