Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
en så gentil gumma har du aldrig sett.
Och hon har nog aldrig sett en sådan
som du. För det första är hon
friherrinna, och för det andra bor hon
på ett fideikommiss, ett ordentligt slott,
som heter Sjöberga.”
”Kors,” sade Wille imponerad.
Och hon själf heter förstås Sjöberg?”
”Nej, men Sjöfelt. Så lustigt för
resten —’" Fröken Viran afbröt sig
och vände sig från Wille till Joakim.
”Det är ju samma namn som
agronomens.”
”Utom det, att jag inte är baron,”
sade Joakim lugnt.
Gertrud sade ingenting, men hon
hade med ett häftigt ryck dragit af sig
handsken.
”Ja, och jag ångrar verkligen, att
jag lofvade. Fröken Wiran gjorde en
nedslagen grimas. ”Jag känner en
fröken, som har varit lärarinna, men hon
bor ända vid Mariebergsgatan. Och
för resten är hon inte så värst snäll.
Fast hon är nog förfärligt bra.”
”Bra fruntimmer äro sällan så värst
snälla, ” sade Wille.
Gertrud hade inte sagt ett ord. Hon
stod och drog långsamt den afdragna
handsken genom handen. Af någon
anledning möttes en sekund hennes och
Joakims ögon.
”Jag tror, att jag vet ett
fruntimmer, som skulle duga,’”” sade hon
plötsligt.
”Gör fröken?” sade fröken Viran
förtjust. ”Det vore härligt. Hvem är
det?”
Gertrud såg eftertänksam ut.
""Hon heter Ekström. Hon kan allt
möjligt. Egentligen är hon
småbarnslärarinna, men hon skulle nog vilja
komma till landet, åtminstone för en
UELRIK UHLAND
tid. Vill
henne ?”
"Det vore förtjusande. Och fröken
Sjöfelt kan rekommendera henne?”
”Som mig själf.”
”"Nå, då kan du vara lugn,” sade
Wille. ”För prinsessan Gertrud är lika
noga som ett cirkelbestick. Och så låter
vi den där mindre snälla människan
sitta kvar och vara bra vid
Kungsholmstull. ”
”Jag kan ju ringa på i morgon,”
sade Gertrud. ”Hur stor är lönen ?”
”Trehundra och allt fritt.”” Fröken
Viran blef alltmera angelägen och
strålande.
”Nobelt hus, där hon slipper
betala, ” anmärkte Wille. ”Nå, nu kan
du njuta din cikoria i antikt lugn.”
Gertrud och Joakim vandrade ut
från automaten uppåt Drottninggatan.
Det var utomordentligt halt, och
lyktskenet irrade oroligt och falskt af och
an på den våta isen på trottoaren. Det
gällde för hvar och en att se upp, och
för att låta bli att ramla omkull
erfordrades ett visst mästerskap.
Gertrud tog plötsligt Joakim under armen.
Några minuter gingo de utan att
säga ett ord, tydligen fullt sysselsatta
med det dåliga väglaget. Men utanför
ett klart upplyst skyltfönster, där ingen
åskådare fanns, stannade Joakim. Han
såg stort på Gertrud.
”Jag förstår inte riktigt, hur du har
tänkt dig saken,” sade han. Skulle
fröken Ekström —?”
Gertrud Sjöfelts lugna ögon voro
lugnare än någonsin.
""Visst inte. Det förstår du väl.
Jag gjorde upp det hela på två minuter.
Och om vi inte gjorde det nu, så vore
det nästan att fresta Gud. Tänk själf
fröken, att jag skall fråga
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
