Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARONERNA PAÅA SJÖBERGA
lade, att han ännu gick omkring och
spottade på världen.
Wille Mattsson var inte ensam. Han
åtföljdes af en mycket ung flicka, som
var vacker och som såg särdeles
korrekt ut.
Gertrud gick fram och räckte
honom vänligt handen.
”"Jag får gratulera dig till stipendiet,
fast jag trodde egentligen, att jag skulle
få det.”
""Det trodde jag med,” Wille
smålog litet urskuldande. ”Men om du
visste hvilket knog det var med den där
pilsneretiketten. När hela klabbet var
färdigt, så hvad får jag se? Jo, att
pilsner stafvas med pilsener.’”
”"Nå, hur känns det att ha så
mycket pengar?”
””Tackar bra. ”
”Det är förvånande, att du går in
på ett så enkelt ställe.” Gertrud
knäppte omsorgsfullt sin nästan utslitna
handske, men som tydligen varit af
allra bästa kvalité.
”Jag gick egentligen in för att
bespotta lokalen. Och så ville Viran ha
kaffe. Och som hennes pappa är
hofrättsråd, så kan hon inte gå in på något
ordentligt ställe.”
Fröken Viran fnissade till på ett
sätt, sSom något afstack från det
korrekta yttret.
”Men det ska vi ta igen i Paris,"”
fortsatte Wille. ”Vi ska gå på Maxime
och på Moulin Rouge och på Moulin
de la Galette och på bårhuset. För
Viran ska också till Paris.’”
””Jag skall i pension,” sade fröken
Viran i kyligt konserverande ton.
”’Jo, något. Och så ska vi ha små
picknickar till ställen, där det finns
purjolök och andra sopprötter. Men
225
kan jag inte få se herrskapet på en
kopp kaffe?”
”Tack, ” sade Gertrud, ”men jag
har lektion, och Joakim skall hålla
föredrag på landtmannasällskapet.”
”Det var mig ena huggarns
människor att gno. Men betänk, att jag har
tre tusen i kontant jordiskt.” Wille såg
snäll och verkligen bedjande ut.
"’Ja, och ingen portmonnä,’”
fröken Viran.
”Nej, men jag har äkta ryska
galoscher. Och det var rasande, hvad
kläder är dyrt. Hvem kunde tänka sig
det? När jag kommer till Paris, ska
jag beställa mig en mantel. Det har
jag alltid tänkt mig. En mörkblå en —
utaf siden från Lyon — det minns jag
stod i Roths geografi — med rödt foder.
Och nio meter på vidden. Men det var
dumt, att ni ska vara så där idoga.
Vi kunde annars ha gått på spanska
vinstugan. Fast det är just ingen vidare
stämning där heller. De ha fått en
andalusiska, som är från
Landskrona.”
”Jag har för resten också brådtom,
sade fröken Viran. ’Jag skall ända ut
till Kungsholmstull. Kan ni tänka er,
att jag har gått och åtagit mig att
engagera en sällskapsfröken.’”
”Hvem skall ha den?
gade Wille.
”"Jag? Dumbom. Nej, men jag
känner en, som känner en, som vill ha en.
Och det är minsann inte så lätt, för
dom vill naturligtvis ingenting betala.’
Fröken Viran gjorde en erfaren gest.
”Och hon fordrar allt möjligt förstås,
gumman. ”
”Jaså, det är en gumma,’” sade
Wille med lindrig entusiasm. Då
passar inte jag.”
”Kvickus. Nej, det tror jag. För
sade
Du ?”
frå
)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
