Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
ligaste köpman en fattig, enkel flicka
till hustru, utan att fråga efter hemgift,
blott för att hon behagade honom. Och
han kunde lefva med henne som
ensamhustru till sin död, om hon kunde
förstå att ersätta alla andra kvinnor hos
honom.
Den mörka Tatavlaflickan med
Carmens glitter i sina heta ögon, hon hade
annat gry i sig. Hon mötte hans
magnetiserande blick så leende spotskt.
Men redan nu var kinden smalare af
nattvak. Om ett år eller så skulle han
träffa henne hos madame Filomena.
Då skulle hon blifva hans lydiga
tjänarinna och han skulle böja hennes
trotsiga nacke. Så jagade nutidens greker
sina stoltaste flickor rätt i armarna på
Stambuls turkar.
Nej, det dugde ej mer. Foticas
friare hade dragit sig tillbaka. Och det
var bara för takets skull. Det måste
repareras. Giorgio hade utgifter nog
för barnen och för hushållet. Fotica
måste lämna en del af sina
sparpengar — — —
Det är amja Luchica, som talar.
Maskiner och händer hvila. De sitta
alla nedhukade på golfvet kring
mangalen? på orientaliskt vis och dricka
turkiskt kaffe. I ett nu är det slut med
friden.
Fotica far upp i vrede. En hel
massa ord, som aldrig stått i ett
grekiskt lexikon, men som ofta skrikas ut
i Tatavla, när kvinnor gräla. — Ett
par örfilar och åter tusende ord;
gråtattacker och skrik. Ett sydländskt
oväder. — Den unga arbetar ej mera
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
den dagen. Den gamla tömmer en stor
flaska rachi? till tröst. Men när Fotica
den dagen går Peragatan upp och ned
med de andra flickorna, äro hennes
kinder hektiskt röda under pudret och
i hennes svarta ögon är Carmenglittret
olycksbådande.
Bland Tatavlaflickorna hade det
dessa dagar händt något, som spände
intresset otroligt. Helena, den högväxta
guldbrodösen, som bar sitt svarta hår
likt en krona på hufvudet, hade tröttnat
att svälta och vänta på den friarn, som
aldrig kom. — Hon hade tagit sig en
plats som guvernant hos en af sultanens
adjutanter. I hennes hem hade det
varit stormiga uppträden därför.
Hennes bror hade för alltid stängt sin dörr
för henne. Och hennes mor hade
förbannat henne och gått till grekiske
prästen för att med hans tillhjälp få
henne instängd på grekiska hospitalets
dårafdelning. Hur mången levantinsk
mor har ej själf stängt in sin dotter
bland dem, som förlorat sitt förstånd,
därför att hon föredrager det bekväma,
bekymmerslösa lifvet bland de otrogna,
i stället för svälten och det trälande
arbetet bland de kristna.
v
Hade Giorgios barn knappt kläder
att skyla sig med eller mat att äta, stora,
stolta, grekiska namn ägde de dock
alla — kungars, drottningars och
hjältars namn. Lysander, Themistokles,
Calliope, Christallenia och Perikles!
Men barnsjukdomar rädas ej ens för
namn med storhellenisk klang uti.
Kikhostan anföll dem alla fem. Doktorn
tillkallades, medicin måste köpas. Då
! En sorts öppen orientalisk eldstad, som är flyttbar och eldas med träkol och användes både
som spis och kakelugn, utan rökfång. —? Brännvin, som de gamla levantinskorna gärna dricka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
