Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
måla de hennes kinder så röda, som
de aldrig rodnat i lifvet. På hennes
bröst lägga de den grekiska bönboken,
som hon aldrig kunnat läsa uti. Men
i hennes hand sticka de en bukett. Det
är blommor, gjorda af glaspärlor,
trädda på ståltråd, kalla, liflösa små
blommor för den kalla lilla handen.
På söndagen, då alla grekiska
klockor klinga och fylla hela luften
med. ljudvågor, då de stora klockorna
klämta sorgetunga, medan de små äro
idel solljus glädtighet, då buro de
henne efter grekisk sed i öppen, hvit kista’
genom gatorna. Främst gingo de små
korgossarna och deras entoniga sång
ljöd underligt vilsen, tröttnade under
den långa vägen, tog sig samman igen,
sjönk och steg, alltefter som färden gick.
Så kom den grekiske prästen i lång
kvinnokjol. Men rundt om den hvita
kistan gingo Tatavlas alla mörka, bleka
arbeterskor. Och öfver allt där tåget
drog fram blefvo människorna stående
och blottade sina hufvuden. Somliga
kysste prästens fladdrande kläder. Och
ELSA LINDBERG-DOVLETTE
efter grekisk sed bjöds konfekt åt alla
mötande liksom vid ett bröllop.
Så hände det sig, att en ung turk
mötte den lilla processionen i en
tvärgata. Han kom hvarken fram eller
tillbaka och måste stå, tills alla voro förbi
honom. Då såg han den unga flickan
smyckad till brud, hvitklädd i sin hvita
kista, med hårets gyllene gloria kring
pannan.
Knappt hade han vetat hennes namn
och aldrig hade han kunnat fånga
hennes fjärrskådande ögon under sin
magnetiserande blick. Men nu då hon bars
långt bort från honom, kände han, att
hon varit hans hjärta nära.
Sist bland Tatavlaflickorna går en
mörk, högväxt flicka. Tårarna ha
släckt allt Carmenglitter i hennes svarta
ögon. När tåget försvinner in i en
annan gata, vänder hon sig om,
dröjande efter de andra. Och då han ser
på henne, böjer hon ned sitt hufvud i
trött undergifvenhet.
Men fjärran, fjärran från honom
bärs den lilla hvita bruden.
! Grekerna bära sina döda i öppen kista och påklädda som till en fest; männen i svart
hög
tidsdräkt, de unga kvinnorna som brudar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
