Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN DRAKENBERG
Bild 15.
och att ingen kunde blifva fäktmästare,
som ej aflagt prof inför deras
generalexaminator i Madrid. I England,
Tyskland och äfven i Skandinavien var det
italienska systemet det allrådande.
Pallavincini omtalar äfven, att på hans tid
nyttjades vid assauter att hafva
knappar, omlindade med läder, på svärden.
Härefter finner man äfven
illustrationerna i fäktböckerna mindre mordiska
än förr. Värjan förminskades allt
fortfarande, och härmed började äfven
hugget — fast blott för en kortare
period — att flitigare användas än i
rapierfäktningens tidigare skeden.
Den siste, men därför icke den minste
— åtminstone ej i sina egna ögon — i
denna långa rad af italienska mästare,
är romaren Marcelli. Det företal, han
skrifvit till sin bok, är för kostligt för
att icke till någon del citeras. Han säger
nämligen däri: »Läs den, men med
omdöme; lär af den men på ett sätt,
som bär god frukt, och rätta dina fel,
men på goda grunder, och kom ihåg,
att om du kan upptäcka något fel däri,
så måste du ij sanning vara en stor
man, allenastående i denna världen, ty
allt härintill har ingen varit i stånd
att finna något.»
En otacksam eftervärld finner
emellertid på åtskilligt, som kan kallas
opraktiskt. —
I Frankrike hade man emellertid
tagit några jättesteg framåt till en
förenklad och förbättrad fäktmetod.
+ Då paraden är väl gjord, är riposten en utmärkt stöt.
De första af de mästare,
som härtill bidragit äro Le
Perche Ducoudray, Besnard
och La Tousche, hvilka
samtliga tillhörde L’academie Royal
d’Armes, som år 1567 under
S Karl IX:s regering blifvit
in
s sliftad och ställd under den
Helige Mikaels, alla fäktares
helgon, speciella beskydd samt
sedermera blifvit rikt privilegierad af
Frankrikes konungar, — ej minst af
Ludvig XIII och XIV. Besnard ifrar
på att verkligen i pråktiken använda
4 gardlägen och låta motsvarande stötar
därifrån utgå, hvilket italienarna
medgåfvo i teorien, men aldrig praktiskt
begagnade sig af. Härigenom erhöll
man dels mera klarhet i teorien, dels
ett mera växlande spel.
Utfallet beskrifves i likhet med det
italienska, och det kom ofta, men ej
alltid till användning vid attacken. Utom
detta vanliga brukades äfven utfall
snedt åt sidan. I afseende på paraderna
ansåg han, att de icke alltid borde i
sig förena ett anfall, såsom seden var
i Italien, utan han skiljer paraden och
riposten, hvilket äfven var lättare att
göra, sedan längden på vapnen blifvit
betydligt reducerad.
Le Perche Ducoudray är af samma
åsikt och uttalar tydligt sitt omdöme i
följande ord: »Quand la parade est
bien faite, c’est un coup sör que la
riposte.»" En sanning hvars tillämpning
Bild 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
